Aftonbladet – 10 februari 1853, sida 1

SANTILLIANS VAL. ÖRVERSÄTTNING FRÅN ENGELSKAN. Rosamunda försäkrade att hon önskade det; och gäspade i detsamma högst opoetiskt, ehuru om hennes tankar hade klädt sig i ord, skulle de uttryckt något ungefär så här: — jag undrar just om jag kommer att tycka om henne; hon är ful och ändå huru stora, mörka, genomträngande ögon har hon ej, milda och melankoliska ibland; jag gissar af hennes klädsel, som är förfärligt simpel, att hon är så fattig som jag; men oaktadt allt detta är hon bestämdt en person med bildning och förunderligt vänlig mot mig, min stackare. Hennes utomordentliga trötthet giorde hvilan önskvärd, och tidigt på afton insomnade Bosamunda för att drömma underliga, fantastiska drömmar om Santillian och Ruth Lewellyn. : Mr Ephraims boning var belägen ungefärligen en mil från den glest bebodda byn Talissen, hvars innevånare bestodo endast af den fattigare klassen. De hade inom flera mil inga andra grannar, och dessa voro dem sparsamt tilldelade. Men der voro på afstånd sköna berg och kullar, och på nära håll förtjusande dalar, omvexlande med skog och vatten. Rosamunda beundrade pittoreska scener, framställda i målningar och gravyrer, och talade ganska väl öfver konstens alster. Hon hade ofta önskat att vara en herdinna i ett Arkadien, der hon med herdestaf i handen och klädd i en smakfull schweizisk kostym, till sin luta kunde sjunga herdeqväden i mån. skenet och endast lefva af honungsdagg; fåren skulle vara hvitulliga och känslofulla och icke det minsta besvärliga, och der fick ej finnas hvarken oländiga vägar eller vått gräs eller kalla höststormar! Rogamunda kunde tala förtjusande om natur och enslighet; men hon fann snart att landskapets enformighet tröttade henne, hon önskade att få se rörliga ) Se A. B. N:o 31, 32.