Aftonbladet – 10 februari 1853, sida 1

dame? Du har icke svarat mig på det, du sluga Ruthl Jag tänker aldrig gifta mig, Rosamundav, var hennes lugna och allvarsamma svar, medan det förra flyktiga uttrycket af smärta bortjagade ett försök till småleende. Godto, tänkte Rosamunda, shon är dock, då allt kommer omkring, intressant; och bär är ändtligen någonting litet romantiskt, oaktadt Hon är en sådan klok och praktisk varelse! Tvitvelsutan har hon blifvit bedragen i. kärlek); och för att förmå Ruth att skänka heni e sitt förtroende, anförtrodde Rosamunda henne sin egen förlofning och berättade om Santillian samt om hans snara ankomst till Talissen, der de skulle ha bröllop, hvarunder hon med välbehag dröjde vid lysande förhoppningar om lycklig kärlek. Sedan hon afbördat sig detta vigtiga, länge gömda förtroende, vände hon sig hastigt till den tigande Ruth, som satt lutad öfver sitt arbete, och tillade: nu, Ruth, har jag ingenting mer att berätta! Var nu uppriktig och skänk mig ditt förtroende tillbaka. flar du någonsin 5lskat? — och hvem? — och är du förlofvad?s ;Rosamunda, du gör mig ondt med dessa frågor,, svarade Ruth, seende upp från sitt arbete med ett lugnt, men allvarligt uttryck; och jag är öfvertygad om att du icke med, vilja gör det. Låtom oss aldrig återkomma ill detta ämne; jag är icke förlofvad, men lin qvinliga finkänslighet skall säga dig hvaröre jag afböjer besvarandet af dina andra rågor. Det blef en lång paus och Rosamunda kände sig till hälften förolämpad; ty den öfverlägenhet, Ruth Lewellyns sätt förrådde och, huru mild och oafsigtlig som den var, likväl tydde en stark sgjäls välde öfver en Svag, örödmjukade och förtretade henne. Ruth säg nolnen på Rosamundas vackra panna och röt den något tvungna tystnaden genom att måleende anmärka: Din tillkommande make, mr Santillian, och ag äro gamla bekanta.s