Aftonbladet – 9 februari 1853, sida 2

———————— a för att se mitt batn såsom Santillians hutru, eller vara vittne till hans återkomstl ;Ja-ja, OConnorska anden är allt en vak-l. am skugga, min kära fru, och er slägt har ltid varit begåfvad med förmågan att se anlar,, svarade den gamla gumman, under det n:rs Mertoun, som i tystnad lyssnade till lenna Jobs-tröst, mumlade för sig sig sjelf: En dyster aning tynger mitt sinne; jag kan 2) blifva den qvitt. HI. Sex veckor efter Santillians afresa befanns m:rs Mertoun död i sin säng. Läkaren sade, att i anledning af en inre åkomma, af hvilken hon i många år lidit, var han fullkomligt beredd på detta hennes slut, Men min stackars unga lady och jag, vi voro det icke!, snyftade den bedröfvade Dona, och jag tycker det är rent af elakt af doktorerna att förhemliga sådant för dem, som det mest angår. i ;Hade jag underrättat m:rs Mertoun om hennes belägenhets, svarade läkaren mildt, så kunde det hafva skrämt henne och kanske påskyndat den händelse vi önskade aflägsna; och hvarföre skulle jag väl uppväcka en till intet tjenande fruktan hos slägtingar och vänner? Må vi finna tröst i den tron, att er älskade frus slut var fritt från lidande.n åsa 3 Vi vilja ej lyfta den slöja, som betäcker ett barns heliga sorg öfver .en älskad mor, Lifvets stränga nödvändighet uppväckte Rosamunda Mertoun från hennes öfverlåtande åt sorgen till den första bittra erfarenheten af de verkliga bekymmer, hvilkas arftagare fattigdomen är. Hon visste ej huru hon skulle förskaffa sig sitt tillkommande uppehälle. Dona och hon sjelf kunde lida brist på bröd, ty mrs Mertouws inkomster hade dött med henne. Rosamunda hade ännu icke vunni styrka att öppna några af sin aflidna MOI pepper; men uppmanad af doktorn, mr An: derson — den tråkiga apotekarn,, såsom Rosamunda en gång kallat honom, men hvilker Inu i hennes olycka visade sig såsom den fa !deroch moderlösas verkliga vän — beslö