Aftonbladet – 9 februari 1853, sida 1

SANTILLIANS VAL: nAck,; mammad utropade hon; jag är nästan ledsen öfver att han är så rik; det tycke mig liksom en profanstion att tänka-på penningar då det är med honom! Hvem, min bösta?. frågade mrs Mertoun med: tillgjord enfald. Omhvem talar du, Rosamunda ?) t I Goda mamman; svarade hennes dotter i en bönfallande ton, är det möjligt att ni icke vet det? Santillian kommer hit i morgon, ty det--Kviskade ban till mig; och låtom oss glömma hans rikedom, mamma, ty han är i sig sjelf allt! Ack, mamma kän icke tänka sig huru en-enda-afton har. gjort oss bekanta med hvarandra! Santillian sade mig att han icke förrän vi råkades hade sett ett ideal af qvinlig älskvärdhet förverkligadt, : och han sade mycket mer än det; marama. O;är jag icke lycklig ?2 Var: detta äfven å Rosamundas sida den förste: --körleken vid första ögonkastet och glömde hon verkligen Santillians rikedom? Hon: kände sig smickrad; tillfredsställd och gtolt öfver den beundran ock det företräde han visade -henne.oI vedergällning härför skänkte hon honor sin högsta beundran : han var idel eld öch-lågas Beherrskad af sin känsla var Santillian visserligen och hade ofta blifvitledd i förvillelser genom att icke hejda sig foch gifva akt på or denna känsla var god--ellerond. För det närvarande leddes hansåeom ex villig fånge, bunden och förtrollad; -ban-tycktes ur stånd att bryta den bojas: -somför hvarje dag allt fastare föngslade -honom; han lefde blott i Rosamundas närvaro; henneg-skönhet berusade honom; ända tills att den farliga förtrollningen erhöll ett så fullkombigt välde öfver honom, att ord blefvo talade, efter hvilka han ej med heder kunde draga sig tillbaka, Dock var hans upp. RN . 4) Så Å of mr. ad