Aftonbladet – 8 februari 1853, sida 1

der sedan lemnat en ansedd pension i vestr delen af London, och hvars unga lif nu trå nade bort i Wellingfords lilla förstad. Hvarföre mrg Mertoun valt denna bostad var en hemlighet för de flesta, som känd något om hennes fordna öden, ej heller skull hon sjelf kunnat tillfredsställande lösa denn fråga; bemligheten bestod emellertid blott hennes egen liknöjdhet och bristande omdö mesförmåga tillika med ringa tillgångar, son gjorde en flyttning icke så lätt verkställbar Det ör likväl sannt, att i närheten derintill va Abbots Hall beläget, hvars egare varit henne; aflidne mans, mr Mertouns, gamla vän; och de var naturligt, att hans enka skulle uppsöka grann skapet af fordna inflytelserika bekantskaper Men Leslies fortfor att vistas utomlands, och di de efter någon tids förlopp återvände til Abbot:s Hall, fann den stackars mrs Mertour till sin beåröfve!se, att mrs Leslie icke mn mera liksom förr vänligt räckte henne handen, för att helsa henne såsom en jemnlike, utan antog en hög beskyddaremin, som der arma enkan föga kunde lida, För sin dotters skull likväl bemödade hon sig att dölja sir sorg häröfver; ty hon kände att Leslies vorc den enda passande omgängeskrets (enligt hennes omdöme) i hvilken hon kunde tänka på att införa sin Rosamunda. Flickorna Leslie voro enkla, beskedliga och hyggliga, mr Leslie var ömsint och välvillig, och vanan gjorde det mindre svårt att underkasta sig mrs Leslies högdragna fhiner och nedlåtande ynnestbevig. Det är troligt, att den romantiska Rosamunda icke med sin mors fördragsamma sinne skulle uthärdat detta förödmjukande bemötande; men just kort förrän hon lemnade pensionen och eglutligen återvände hem, blef mrs Leslie samlad till sina fäders, I följe häraf blefvo de vanliga bjudningarne och festiviteterna på Abbot!s Hall inställda under