Aftonbladet – 7 februari 1853, sida 2

Raour. :Om jag hade ställt frågor till er? ... Och nu då, — nu i denna stund, — skulle ni våga svara mig? SUZANNE. Ja, Raoul. Raouvr. Ni skulle våga det... Nå väll — säg då, — dessa drömmar, dessa illusioner, som ni så skarpt förebrådde mig att jag icke mera delade, har ni nu kommitunder fund med deras rätta halt? Dessa känslointryck, som ni betraktade med ett så begärligt öga, ha de motsvarat er förväntan? .. . Värderar ni dem alltid lika högt? SUZANNE (med låg och darrande röst). Ja, alltid . .. Låt mig tala, Raoul... afvisa icke min uppriktighet, sedan ni sjelf bar. framkallat den ... . Ja... jag har steg för steg vandrat mina drömmars väg, denna ungdomens stråt, på hvilken ni vägrade att ledsaga mig ...Jag har der träffat alla de ljufva verklig-heterna af de drömbilder som ni bade bekämpat ... . Om: jag Bade bedragit mig, då skulle det endast ha varit af alltför mycket tvifvel på Himlens godhet! All den berusning han vet att nedlägga i.en enda tår, — det hade jag icke ens anat! . Ja, jag har erfarit denna dödande ångest, dessa obegränsade förhoppningar, dessa korta ögonblick, som qvarlerana så långvariga minnen . . . med ett ord, jag har älskat... jag har varit älskad. tillbaka, och jag har tackat Gud. å Raour. Jag har hört er, rem fru... Er ursökt ligger i den förvirring, 2om röjer sig 1 ert förstånd och ert språk . -Det är nog. Ni har då ändtligen den roman ni sökte. Den