Aftonbladet – 5 februari 1853, sida 2

lif, kanhända skall jag då återvinna en smula lugn och :kallblodighet. För att bege mig till henne: hade jag tagit en biväg, så att jag redan på något afständ kunde: se henne, der hon satt på bänken, innan hon anadefatt jag närmade mig. Hon höll i -handen ett bref eller en biljett, jag vet icke hvilket: jag fortsatte min vandring, hvarunder jag såg henne flera gånger föra detta papper till sina läppar, medan ett regn af tårar strömmade från hennes ögon. — Jag stannade plötsligt: ett slags hvirfvelvind, en svindel, en storm ilade genom min hjerna och qvarlemnade der blott förstörelse. — Allt var nu afgjordt. Ja, detta ögonblick lemnade mig ingenting öfrigt att erfara. De namn och de bestämda fakta, som sedermera blifvit mig meddelade, ha ej i minsta mån kunnat stegra detta företa intryck, lika hastigt, lika klart och förfärligt som åskan. — Jag stod der i skuggan af en liten lund, oupphörligt betraktande Suzanne; men jag kunde dock ej se benne, det sväfvade för mina ögon liksom ett svart töcken. För öfrigt har jag ifrån denna stund lidit af en besynnerlig känsla, som har hela plågan af ett fysiskt ondt: det förefaller mig, som om min syn förmörkades eller som om dagen bleknade, kortligen alla. föremål, till och med himlen, synas mig dunkla, förglösa och liksom nakna. Emellertid, -när jag såg henne åter hopvika och -gömma undan detta bref, styrde jag mina steg framåt med-en temligen säker: hållning; jag var snarare hufvudyr än upprörd: detfordras besinning, för att ge dylika smärtor deras falla intensitet, Jag hade ej tagit något beslut, jag: gick blindvis framåt, med den medvetslösa bestörtningen hos det dödligt sårade jurct. — Suzanme har ännu icke sitt köns a dygder, hennes förvirring vid min åsyn, ie; inna tydliga märket efter hennes tårar, roiogen i hennes röst: allt detta gaf mig en Jätt förevändning att begära en direkt och ande förklaring. — Men det är hos oss en vanlig svaghet att-man ryggar tillbaka vid den omedelbara vissheten om den olycka man finner vara oundviklig. — Jag låtsade