Aftonbladet – 5 februari 1853, sida 1

GULDNYCKELN. ? OCTAVE FEUILLET. ÖFVERSÄTTRING. SJUNDE BREFVET. Chesny den 1 September. Jag har erhållit dina begge biljetter. Du beklagar dig öfver min tystnad. Herr George! om vår gamla vänskap icke mera förmår att ge ett om ock aldrig så svagt intresse åt de färglösa sidorna af mitt herdeqväde, då bör nj säga mig det uppriktigt; en dylik bekännelse skall för mig vara mindre särande än den kärfva tonen i era svar, hvilken synes tilltaga i gamma mån mina bref bli förtroligare. Skulle det icke möjligen vara så, George, att du är en oförsyut förrädare, och att du inom dig sjelf njuter af den förlägenhet du tror mig hafva iråkat? Skulle du icke gerna vilja ge min stolthet förödmjukas af sig sjelf, och unna den förtjensten af ett frivilligt upphörande? . .. Den George han säger ingenting; men jag vill slå vad, att han på lediga stunder helt välmenande förfärdigar åt mig den nya döpelsens oskuldsfulla drögt, att; han redan ser mig, hvit som den späda liljan, offra mjölk och honung på ett löfaltare med inskrift af blomsterbokstäfver: At den återvunna oskulden, I sanning min bästa vän, det är att gå raskt till vägal . . Vid himlen, George, det är vanvett! Om du i sjelfva verket kunnat taga några strofer ur mina barndomsminnen, — några tillfälliga drömmerier, — för vittnesbörd om en allvarlig förvandling och omvändelse. omöjligt! Om, i motsats till mitt förflutnas afgrund, några veckors den mest betydelselösa sarivaro med en ung landtflicka i... — Ah, nog af!... Hvilket skenheligt och önskligt tal och utan att behöfva bedraga någon ) Se A. B, n:o 22—28.