Aftonbladet – 5 februari 1853, sida 1

arbetad guldmina. Män, sådana som du, — qvinnor, sådana som Suzanne, äro sällsynta, det vet jag nog, äfven i den verkliga verlden. . Icke dessmindre, om lasten der visa sig alltför ofta, förnimmer man den likväl ej med likgiltighet; man tvingar den att ge ätminstone en skrymteriets hyllning åt dygden. Omdömena, opinionen, aktningen har icke upphört ett der grunda sig på det kristna samvetets, den eviga moralens rättesnören. Det är midt ibland dessa grundsatser och i skuggan af dessa lefvande traditioner, som det största antalet af de unga varelser, hvilka en dag böra träda i bolag med oss, erhålla en lämplig uppfostran. Äfven den mest vilsekomna moder är ofta mer än någon annan angelägen om att föra en hederlig dotter i brudstolen. Synes det icke då, såsom borde alla qvinnor, missfoster undantagne, i sin makes hem medföra en enkel och sann känsla af de pligter och den roll de der skola uppfylla? Är det icke oftast vi sjelfva, som genom beröringen med vår förskämda erfarenhet, genom obetänksamma fraser i vårt språk och ofta äfven genom vårt dumma skryt öfver det förflutna, skada och småningom undergräfva familjemodrens ömtåliga byggnad? Är det icke vi, säger jag, som i dessa så mo:tagliga sinnen nedlägga oordning och tankeförvirring, i stället för de moderliga lärdomarnes lyckliga och lugna stadga? Är det icke ändtligen vi ensamme, som med egen hand kullslå de värnande dammar, hvilka tillbakahöllo dessa unga hjertans lidelser innom pligtens och sanningens område? Och ändå, George, kan jag icke föreställa mig att det i verlden finnes en annan varelse, sådan gom hon — en annan, som vandrar sin väg framåt med en så säker och behaglig, så djerf och anspråkslös gång. Hon förhöjer med ett naturligt behag af enkelhet och finhet de mest vanliga saker, de mest alldagliga vexlingar af den omhvälfning hon alltjemt åstadkommer; man tycker, då man ser henne fullgöra det husliga lifvets mest vanliga omsorger, att lifvet är en from och