Aftonbladet – 3 februari 1853, sida 2

sätta er med ert arbetex, sade Suzanne, i det hon till hälften. reste sig upp, så skulle jag finna mig:lika väl der uppe-hosmig, det kan jag försäkra.s u Om det är ovilkörligen nödigt att en af oss tar sin-tilläykt dit upp, min fru tillåt då att det blir jaga 0 fo a os T Aek, min Gud! men det finns ju vissa meniuskor gom ej kunna arbeta eller :skrifva då: de äro i andras sällskap., Jag svarade härpå som sig borde, och efter några förbindliga ord lät jag bära ned mitt stora register; med detta slog jag mig ned vid ett vackert med: koppar inkrusteradt bord, midt emot det tila runda arbetsbordet. Hvad säger :du ora det här; George! Underz tiden skakades slottet af de täta åskknallarne, vinden och regnet piskade på fönstefrutornas Vid hvarje mullrånde och hvarje stormil upplytte vi samtidigt våra hufvuden, fru MAthok och jag, och vexlade med hvarandra: ett mindre behagligtleende, liksom föratt söga: Ah, det tycks verkligen bli allvärsanmtbo sevd on 02 old : Suzanne behöfde, jag vet icke hvilken småsak; den hon qvarglömt -på soffan i andra ändan af rummet. .Dåchon skulle gå: tillbaka till sin Plats, stannade hon en: stund bakom min stol, och jag: kände: att hon lutade sig en smula. nedöfver migy liksom då en gren nedinges af. sina blommot. Lyckligtvis: va min stora registerbok uppslägen vid sen aj dess snyggaste sider, så att den medzall:heder kunde låta beskåda: sig — — 03 fåfänga! Jag var förtjust deröfvers Ögonblicken förgingo.. Än gjorde jag Su jzanne några frågor rörande slutliga -bestämmelsen at den tyglapp, på hvilken hon med sin-lilla nätta fingerborg sökte jemna vecken; än frågade hönlmig huru det-led med skör: den, eller också ville hon veta huru det stod