Aftonbladet – 3 februari 1853, sida 2

ill med någon af hennes: favoritkor; derpå företogo vi en grundlig, diskussion öfver Meyerbeers: snille, jemfördt med Rossinis, och öfvergingo sedan tillteorien för åskledare. Såsom ofta : händer, :hade vi begge talat blott för att förvärfva oså rättigheten att sedan tiga stilla... Så snart! tystnaden icke mera var oss en plågay tilläto vi den att herrska. Trött af dagens vandringar, hade jag: svårt för att fortsätta mitt arbete :cdet starka blomdoftet spred i: min hjerna ett slags: besynnerlig förvirring, som troligtvis stegrades af åskans hemliga inflytelse.. Jag. tyckte mig erfara samma lätta obehag som det man röner, då nan insluvirat vid en törnroshäcks Alla mina intryck: liknade drömmar. : Jag slog upp mina tunga ögon och: betraktade Suzanne — hon sökte efter bästa förmåga ersätta den tid som gått förlorad. Knappt förmådde jag i skuggan urskilja den vackra linien af hennes hals, behagligt böjd likt den af-en dykande svan; men lampskenet belyste hennes nedlutade panna; det fladdrade på hennes hår och tycktes liksom beströ hennes hufvud rhed bleka gnistor; hennes ögon, hvaraf jag blott såg de raka håren, lika täta fom bladen i en hålft utsprucken tusensköna, följde uppmärksamt brodernålens: snabba rörelser. Detta. allvarliga och öppna ansigte uttryckte, isin undergifvenhet och: sitt stilla lugn, på ett-naturligt sätt. alla husliga pligter och all: huslig glädje; det spred omkring sig -en anblick af ärbarhet, högtidlighet oci trefnad. — Den som ännu rår om sin själ, och efter dagens mödor finner en. sådan bild troget -hålla till i hans hem, öfver hvad kan väl den beklaga sigd... Dennå stilla, frideamma interiör hvaruti det utanför rasande: .ovädret tycktes ännu mera fördjupa oss, fallkonäinades! påj ett) sällsamt sätt i-min feberaktiga inbillnitig. oJag tyckte mig se täcka och späda gestalter, sväfvande