Aftonbladet – 3 februari 1853, sida 1

betraktade Suzanne med ett halft småleende Hon rodnade åter och skakade flera gånge på hufvudet. Dermed ville hon bestämd sg I deras antal ligger er styrka. alla händelser en besynnerlig qvinnoka rakter! Om jag icke ännu så noga minde det stormiga uppträdet på vår bröllopsafton om alla. de bittra, häftiga, passionerade ord som dervid yttrades, icke ännu ljödo för min: öron, då skulle jag aldrig kunna tro, at åskan kunde bo i detta barnasinne, attdenn: klara och leende yta kunde dölja den brus sande verkstaden för så förfärliga stormar, -— kanske till och med skeppsbrott! — George hör nu hur hon tillbringar sitt lif. På morgonen ser jag henne från mina fönster van: dra i daggen, från den ena blomsterrabatten till den andra, från träd till träd; hon plockar blommor, skär af qvistar och grenar m. m., samlar ihop alltsammans och bär detsedan in i sin boudoir och i salongen. Nu inträder den vigtiga förrättningen att efter visse harmoniska lagar sätta allt detta i vaser och i jardinierer, ja i så många dylika som kunna rymmas i slottet. När hön verkställt detta tillsin belåtenhet, med biträde af den oumbärliga Jeannette (denna gamla duenna kan jag icke fördra), då. integer hon sin plats midt uti sin artificiella lund, och utdelar derifrån, likt en blomsterdrottning, åt hvar och en sina instruktioner för dagen. — Efter frukosten skall Soulouque genast föras fram: hon rider då ut, med eller utan mig. Efter en timmas förlopp kommer bon tillbaka. Allt går i största hast. — Se så, se så! Hvar har jag nu min synål, min brodersöm, min fingerborg, min klädning?... (ty hon syr ibland sjelf sina klädningar, jag vet icke rätt hvarföre, om icke för det att hon alltid måste sysselsätta sig med. något, och att verlden troligtvis skulle förgås, om hon en enda minut lade armarna i kors.) . Härom dagen råkade jag till. och med öfverraska henne, då hon klippte till en barntröja af groft tyg; jag vet icke åt hvem. Lägg nu till allt detta visiter, som göras i öfverflöd, helst om aftnar