Aftonbladet – 3 februari 1853, sida 1

tycks, fattat mycken vänskap för Suzanne; ty hela åtta gånger i veckan ge de sina herra bröder små koromissioner till henne; de skicka till henne brodermönster, musiknoter, och allt det förrädiska glitter, som alltid har en viss kurs i denna sorts smyghandel. I går fram på dagen satt Suzanne klädd som herdinna i sin boudoir, på den perlgrå causeusen och broderade vid det öppna fönstret.. Jag kom då tillbaka från gärdet... Helt plötsligt tittade jag in genom fönstret till boudoiren, och sade: — God dag min fru! — Hon spratt till och bevärdigade mig strax med en djup nigning, liksom hade hon velat sjunka ned till golfvet! — Ack, min Gud! sade hon, i det hon åter satte sig, hvad ni är illa tililtygad! Det dammar då mycket? — Det är icke dam, min fru, det är mjöl, med er gunstiga tillåtelse. — Ja, ni har sannerligen rätt, återtog hon och riktade på mig sina stora förvånade ögon; ni har mjöl till och med i håret! — Och med en helt naturlig häftighet steg hon upp och utsträckte ena handen emot mig, liksom för att göra mig den lilla tjenst som mitt tillstånd tycktes påkalla; men denna förtrolighet syntes henne sannolikt, vid närmare eftersinnande, öfverskrida de gränser hon för sig hade utstakat; ty hon rodnade plötsligt och sjönk något försagd tillbaka på causeusen. — Det är visst och sannt, att hon är bra täck, synnerligast till följe af ett slags behagligt sjelfsvåld, som är henne så eget. ; Efter en paus återtog jag helt. saktmodigt: — Nå, mitt barn, hur går det med:er roman? — Jag såg nu brodernålen skälfva som en med magnet bestruken synål.— Ack, min Gud! sade Suzanne, ni har då mycket brådtom, ni? Jag har det ej: jag väntar på att finna den. — I det hon yttrade dessåord, hördes bakom mig bullret af några ryttare; det var ortens tre unga herrar som nu komr mo fram ur allen, alla tre ridande i bredd; piafferande i kapp och helsande af alla krafter. Sedan jag hade öfvertygat mig omhvilka de voro, vände jag mig hastigt om och