Aftonbladet – 2 februari 1853, sida 2

me huru det stod till med de nuvarande grundräntorna af hvarje arrende. Detta har redan lyckats mig. En af våra fem arrendatorer är bestämdt en tjuf, och jag tror mig handla ganska ädelt emot honom, då jag inskränker mig till att köra bort honom. Det kommer således att återstå för mig en ledig arrendegård att hålla tillsyn öfver. Lägg nu också dertill reparationer, träds nedhuggande, vägars iståndsättande, qvarnar, som icke gå, af kapris eller af vattenbrist, kortligen en hel mängd af de roligaste bestyr. i Skall jag vidare säga dig, George, att sedan jag först hade brummat för mig sjelf, fattade jag småningom liksom ett melankoliskt tycke för min lumpna sysseisättning? Så är det verkligen. Det så förfärligt tråkiga i dessa göromål uppväger dock ej bördan af sysslolösheten. — Och för öfrigt, min vän, har naturen, eller Gud, om du så vill, under barken af äfven det gröfsta, otacksammaste arbete dolt en frukt af en hemlighetsfull smak, som den fattige känner till ännu bättre än vi, Det är den obestämda, men angenäma känslan af en tillfredsställd instinkt, en fullgjord lag. Utan att taga i betraktande vår större eller mindre fallenhet, lugnar och fröjdar oss blotta verksamheten, emedan den, om än aldrig så litet, åter försätter 055 in i vårt ödes rätta ordning, i sakernas harmoni. -— Den der bäfvern, som i sin bur fullföljde, sitt onyttiga byggnadsverk, han var icke dåraktig han, nej visst ickel — Om Gud förunnar mig att lefva, 83 ämnar ja följa den kloke Mohikanens exempel, så vidt jag förmår. Hinner jag någonsin fullborda mitt nu pågående värf, då skall jag sedan fläta säfkorgar eller göra tapisseriarbeten, eller också skall jag skulptera en pulpet åt lagstiftande församlingen, Jag kan icke så noga bestämma hvilketdera; men jag skall ha en regelmessig sysselsättning, liksom jag har minaregelmessiga mål om dagen; ty arbetets instinkt synes mig hos menniskan lika påtaglig och lika mäktig som hungerns, (Forts. följer.