å hvad sätt jag skulle kunna låta denna börda iterfalla på fru dAthols axlar? Jag har sannerligen råkat väl ut, min kära George. Och du tror kanske du, att hon skall låta det stanna dervid? Nej visst icke! När hon lemnade mig på tu man hand med St. Bonaventuras memorier, såg jag hennes ögon lysa af en infernalisk tillfredsställelse, Uppgör hon väl i sitt sinne någon hämdplan, hvars första anläggning hon nu påhittat? Eler eftersträfvar hon helt enkelt, i brist på undra sinnesrörelser, det af hennes kön så omyckta nöjet att leka med styrkan, att tillkräkta sig väldet och att sätta spinnrocken i händerna Då Hercules? — Hennes qvarnar! När jag änker på detta! Nåväl, så länge hon icke fordrar att jag skall bära dit mälden, så nar jag ändå ingenting att säga, God natt, George! FJERDE BREFVET. Chesny den 10 Juli. George, jag får knappt tid att skrifva till dig. Uppriktigt sagdt, så hade jag i min menlöshet såsom stadsbo inbillat mig, att några timmar skulle vara nog att kunna fullborda det värf jag låtit pålägga mig; men alla dessa affärer, rörande arrenden. och qvarnar, voro i sina detaljer för mig så främmande, att jag, för att undvika skammen att nödgas afsäga mig alltsammans, måste finna mig, uti att genomgå en hel lärokurs, som är längt ifrån fulländad. Jag har dervid gått till väga med en rastlös ifver, ja med ursinnighet; Jag har läst alla fem volymerna af Nouvelle maison rustique med vignetter; jag har till någon del åter genomgått min kurs i lagfarenheten, Jag har flera gånger efterskickat köpingens notarie och med honom talat hans förfärliga tungomål. Hvad har jag icke gjort allt! Du himlens Gud! jag har till och med besökt Jean Bailly, för att rådfråga denne kloke landtbrukare, min vän och gynnare. — Det vigtigaste var att fåveta