Aftonbladet – 2 februari 1853, sida 1

jag är ganska sömnig. — Jag tillstår, att jag tror er. På hennes min märkte jag, att hon tvekade huruvida hon borde skratta eller gråta; och då jag icke särdeles brydde mig om hvilketdera parti hon tog, skyndade jag att tilllägga några ord rörande dagens mödosamma ridt; derefter påtände jag helt likgiltigt ett ljus och bjöd min hustru armen. Hon tog den utan minsta invändning; men då vi gått tolf till femton steg släppte hon min arm, gjorde för mig en behaglig nigning och försvann i sin flygel (den venstra). Jag för min del gick nu helt-förnöjd in i mina ståtliga rum, der jag träffade Lhermite, som jag straxt visade på dörren. Hör på: hon må göra hur som helst, så skall hon ändå icke kunna taga ur mitt hufvud en tanka: att hon älskar mig. P, S. Skall du finna besynnerligt eller stötande, att jag ber dig ej komma till. Chesny förr än den här historien tagit en bestämdare vändning? Du är den hederligaste man jag Ikänner; du är den ende, åt hvilken jag utan betänklighet i dag kan ge namn af vän; men du sjelf, George, tror du dig ega en redbarhet som skulle bestå alla prof? Tror du, att det icke i lifvet gifves något förhållande, som kan komma äfven den strängaste redlighet att minnas, det den blott är mensklig och dödlig? Om du icke fruktar att besvara denna fråga, då har jag aldrig bättre kunnat bedöma rätta halten af din ärlighet eller dina illusioner. : TREDJE BREFVET. Chesny den 25 Juni. Helt rätt fram! — det var ju så jag ville säga. Om man ivår nuvarande dygdiga tidaålder 1cke mera kan göra anspelningar på kär-. lekens och vänskapens förgänglighet, utan att bli ansedd för en förmäten nyhetsmakare, en pandur, må så vara; men jag gäger, jag, och Jag tror mig icke dermed skymfa någon, att äfven mitt trognaste vapen kan tränga genom mitt eget bröst, om jag är nog barnslig att dermed upplifva lågan i min härd, Jag vill