Aftonbladet – 2 februari 1853, sida 1

Ikände :det vördnadsbjudande i hennes före. Ibråelser. Om bara handlingssättet hade motsvårat orden, om den unga frun hade hel Idjerft, inför mina ögon, förbytt sina drömma 1 verklighet, då skulle jag åtminstone gjor rättvisa åt det logiska och kraftfulla i hennes karakter; men en rörande scen, tårar, fraser, och :till slut. — ingenting! Det är ju bara barnslighet, en egensinnighet utan mål! När jag ser henne sitta i sin länstol och stilla och metodiskt föra brodernålen, med en uppsyn, lika lugn som en helgonabilds i dess nisch samt med hyn lika frisk som en kerubs i dess gloria — då känner jag med mig sjelf, att jag skulle kunna hata henne, derest jag ännu vore mäktig af någon lidelse. Hvad vill du jag skall säga dig om det lif vi tillbringa? Det är en väfnad af guld och silke med landtliga figurer. Hvad vill du jag skall berätta dig, George? Man har ingenting att berätta om oskuldens sömn. Jag skall köpa mig en flöjt, en skalmeja, och med dessa instrumenters ljud skall jag plåga mitt grannskap. Se der hvad jag har i sinnet. Också fattas mig hädanefter intet — om jag undantager herdestafven — för att kunna helt naturligt spela en herdes roll. Du skall veta, att den här egendomen är indelad i eit temligen stort antal farmer. Suzanne-har icke förskonat mig ifrån att beskåda en enda äng, ett enda fåreller svinhus. Oxar, får och andra slags kreatur ha defilerat för mig oafbrutet i tio dagar, jag kunde säga i tio nätter med; ty fan besitta mig drömde jag icke oupphörligt om sådant der. Det tycktes mig som om jag hade varit en Noachs ark och i mitt rymliga sköte upptagit alla möjliga profstycken af djurverlden. Deras särskilda racer, deras lefnadssätt och ömtåliga vanor — ingenting är mig obekant, min vän. Har väl fru dAthol i hemlighet slagit vad att hon skall sätta min artighet på prof? Är det en hämnd hon utöfvar? ... När hon tillsporde mig huru pass mycken kännedom jag hade om oxar och får, var jag nog oartig svara henne med den bekanta fabeln: Man frågade