ser vördnadsfullt era händer; men ni torde anse hvad jag har sagt för mitt fulla allvar. (Han går ut.) (Suzanne, dödsblek, spritter till och utsträcker sina armar; hennes hufvud sjunker tillbaka; hennes läppar öppnas till hälften, liksom för att ge luft åt ett anskri, det hon likväl qväfver genom en ytterlig ansträngning. — Jeannette synes i en af sidodörrarna; hon störtar fram och emottager i sina armar den unga sanslösa qvinnan.)