GULDNYCKELN. OCTAVE FEUILLET., ÖFVERSÄTTNING. Raour. . Min rättskaffenbeil Min rättskaffenhet, rain fru, skall svara er med en sats, som blifvit allmänt erkänd, emedan den är sann, att lifvet icke är någon roman. SUZANNE (med plötslig nedslogenher), Och har väl ni, min herre, har väl ni trott denna gå allmänt erkända sats, då de gamle fordom förkunnade den för er? Har väl ni på grund af andras erfarenhet plötsligen afstätt från er ungdoms ljufva drömmar? — Har ni väl kunnat tro, att den Gud, på hvars godhet ni då icke tviflade . . . att han nedlagt i ert hjeria blott falskt mynt och svekfulla löften? O, nej, nej . . . det är omöjligt. ..ni har äfven sökt . . och ni har funnit er roman...Den hear icke varit lycklig? Må eå varal Kanhända sökte ni den också alltför långt ned. Jag begär ej något svar derpå...Jag för min del tänkte mig ej någon roman utan med er... det var med er ensamt, med min band lagd i er, som jag hoppades ful.borda min pilgrimsförd i glädje eller smärta. , . det var mig nä-. stan likgiltigt! En tillgifvenhet, sådan jag vågade vänta mig den af er, skulle för mig ha förljufvat till och med de tårar som flutit ur mina ögon. Jag smickrade mig grymt Jag trodde att jag skulle vara för er... Var säker derom, visst icke allt hvad ni var för mig, Raoul... ssen ännu mindre hvad Jag nu är för er . . . en qvinna efter andra qvinBOT Och hvilka qvinnorl (fon ajb:yter helt upprörd.) Raoul, jag ber, lemna mig tillbaka den der lilla nyckeln, som jag gaf er. Raour. Här är den. SUZANNE (förvirrad utan att taga nyckeln). Här är denl ... Ni frågar mig icke ens hvar) Se A. Bs. n:o 22—24.