Aftonbladet – 31 januari 1853, sida 2

mod, men hvars segerpalm jag åtminstone skulle afsäga mig. SUzANNE. ,Hvarföre det då, min herre? RaouvL. Åh, mitt barn, emedan . . . För öfrigt är det sannerligen allt för beskedligt af mig att svara er på fullt allvar; ty det är ju påtagligt att ni skämtar. SUzANNE: Nej, visst icke. RwouL. --Så mycket värre; ty , ni kan icke vara okunnig om, att en qvinnas heder måste gå förlorad vid vissa slags rön, som deremot icke det minsta kränka en mansheder. SuvzANNE (okonstladi). Det. är väl möjligt, att jag icke äger alla de insigter som erfordradesy för att kunna följa er på ett för mig så nytt område; men hvad jag förstår allt mer och mer, är ert djupa förakt för vårt kön, som framlyser till och med i era vördnadsbetygelser . Gud skall veta, att: ingen qvinna nånsin varit mera villig.än jag att åtnöja gig med den anspråkslösa rang, de ringa pligter; hvilka vårt samveteanvisar o88 i verlden; men; min herre, jag har! svårt för att tro oss dömda att vara blott ett slags underordnade varelser, hvilkas alla instinkter, förmågor och böjelser ni: efter era. nycker obehindradt kunna beherrska och omintetgöra. -Lefva vi dåri ettkristligt land? Ha. vi väl en själ? Hvad är:det ändtligen? Låt sel... (med en barnslig? häftighet), Huru, min herre? För det, att ni behagat kasta en välvillig blick på min person, eller. rättare på. min. egendom, du Chesny, skulle jag derföre, vara nödsakad att plötsligt glömma alla mina Jjufvaste känslointryck, att: befallamitt hufvud att icke mera: tänka, : mitt bjerta att icke mera klappa! Jag är då bragt derhän att evigt föräldias i hannen: fast jag derifrån kan skåda: den lysande horisont, dit mina ;drömmar förde mig -satt dela. er trötthet efter resan, — jag, som icke företagit någon så. dan, — och slutligen också .er.: död, — ja som ännu icke har lefvat! År detta rättvist? Är det väl möjligt; min. herre? Jag frågar er det; jag ställer. denna. fråga :till er rättskaf. fenshet. (Forts. ag