Aftonbladet – 29 januari 1853, sida 2

af denna vurm, när jag träffade tillsammans med dig i Afrika; nu kan du väl förstå, att mitt äfventyrliga språng, hvaraf du gjorde så mycket väsen, kunde på sin höjd uppskattas lika med deridderliga kullerbyttor, med hvilka Don Quixotte förvånade den menlösa Sancho. GEorez. Du må säga hvad du vill, så utförde du likväl en storsinnad handling, som borde ha försonat dig med dig sjelf. Raovr: Ingalunda. För att kunna försona mig med mig sjelf hade erfordrats att jag utöfvat en vida större och framförallt ihålligare pligt. Samhället erbjöd mig icke tillfälle dertill eller också visste jag icke att sjelf bereda mig-ett sådant; Kortligen, efter några månaders fruktlöst grubbel öfvergaf jag mig sjelf ånyo. Helt bekymmerslös steg jag utför de sista trappstegen af en oordentlig lefnad. Nu ha dessa stormar, som åtminstone vittnade om att det ännu hos mig fanns en återstod af styrka och dygd, nu ha de lagt sig; all lava hos mig har kallnat, all låga har slockt nat; jag är lugn: (Han står helt tyst-med pannan lutad emot handen.) Grorar (efter någon tystnad). Hemta dig... Här kommer någon . .. jag hörde steg. Raqur (stiger upp). Det är troligtvis någon som söker mig. (Han lyssnar;) Nej... dutog fel ... Emellertid har jag nu varit borta en od stund. Skulle man redan ha glömt mig? Hvad bryr jag mig om: det? Ännu några ord, George; jag har nu berättat dig min och många andras historia; ren det fattas ännu ett drag-deruti; Du frågade hvarför jag gift mig? ... Ack min Gud! jag ville äfven pröfva denna erfarenhet. Jag betraktade äktenskapet säsom en sista utväg till föryngring och räddning. Jag tänkte mig kunna bli omdöpt i rent och obemöängdt vatten; Jag trodde attjog vid blotta beröringen med ett oskyldigt hjerta skulle känna mitt blod förnyas och min själ föryngras. Kortligen, jag hoppades attsanna och enkla känslointryck, -hemtade ur sjelfva den moraliska lagens sköte, ännu skulle kunna borttvätta mina brännmärken och återupplifva de gudomliga fröen hos mig. (Forts.)