Aftonbladet – 29 januari 1853, sida 1

GULDNYCKELN. I OCTAVE FEUILLET. ÖFVERSÄTINING. DEN NYGIFTE. Raoul. VAthol, George de Vernon; de gå långsamt arm 1 arm. GEorGE. Men hvart tog hon vägen då? Raour. Det vet jag icke... Efter man nu har lagat i ordning whistborden, så är det ingen brådska... för öfrigt har jag sagt åt Lhermite, att han skall kalla på mig, så snart hon kommit tillbaka... Nå men, är det då af grannlagenhet du lemnar ogs så hastigt? GEORGE.. Af grannlagenhet,.. och äfven af nödtvång. Min permission är slut med gårdagen. Vid hvad timme afgår första jernvägsträngen? Raour. Klockan fem. Lofva mig åtminstone att komma tillbaka fram på hösten, om två eller tre månar... vi skola då jaga tillsammans. GzEorGE. På hösten? Det vet jag justicke, om jag bryr mig om. Du skulle kanske då se mig mindre gerna, Säg mig, bar du icke sje f någon gång varit en tredje person vid en töte-å-tete mellan två kära, och jag vill fråga, om det i hela lifvet finns ett läge, mera besvärligt och mera förargligt? RaouL. Det hörs nog att han nyss kommit ifrån Afrika, den goda George! Jag skall eljest säga dig, min vän, att en tre månaders tete-å-tåte, efter våra franska seder, anses vara en mer än tillräcklig förlustelse; ja, vet du, att den stöter nästan på enformighet, och en vän uppfyller endast sin pligt, då han kommer och afbryter den. GzoreE. För fan! Jag för min del, om jag hade en hustru, sådan som ding då tror jag, att jag gerna skulle vilja stänga mig inne med henne 1-ett torn. ) Se A. B. n:o 22.