Aftonbladet – 28 januari 1853, sida 3

JRADRES SCU Utrdija CH 1CSvLSvVLUlK, 4 INONRAIA Sm I till tron bade ett dukadt bord, till spira en butelj och till undersäter gäster, hvilkas pligt det var att dricka sä mycket som deras herrskare behagade. Vid detta konungaval förfor man med mycken gläd tighet och stor ceremoni. : Silanda, efter att hafva skurit trettondedagskakan i lika mänga delar som det T anons gäster, placerade man under bordet ett barn som skulie uppnämna de personer ät hvilka kakstyckena jefter hvartannat borde serveras. Himlen glömdes ej ens vid denna utdelning; ty till oeh med vär Herre J erhöll sin andel, dock på så sätt att första tiggare )sem infann sig erhöll det stycke som fallit på den Tsode Gudens lott. Den som fick bönan utropades genast till konung, och sedan började man enligt bruket vid denna högtid att öfverdädigt äta, dricka Toch dansa,. Hvar gäng konungen tömde sitt glas ropades: konungen dricker! och det var ej ostraffadt man underlät detta utrop, ty ettdera mäste man bezala böter eller ock fick man ansigtet nedsvärtadt.: Vi kunna anföra nägra facta fom påminna om flera aumera föga kända bruk. Vid franska hofvet t. ex. olef den dame som erhöll bönan högtidligen vald till vöndrottning, och dagen derpäå af konungen förd till messan.. I Henrik III:s dagbok läses hurusom är 1578 fröken de Pons, som blifvit. böndrottning, af den cappre konungen högtidligen i Louverns slott fördes TJ äll messan i Bourbogska kapellet, hvarvid konungen ätföljdes af sina unge tappre. mignoner., Vid dessa högtidligheter frambar konungen säsom offer tre vaxkulor, en förgyld, en försilfrad och den tredje bestruken med vällukter, till åminnelse af de.tre vise I männens skänker ät Christusbarnet. Sedan konungen derefter ätertagit sin plats under tronhimmeln, frambar böndrottningen sitt offer, och efter slutad messa begäfvo sig. deras aldrakristligaste :majestäter samt böndrottningen, alla rikt smyckade i praktfulla kläIder och vid klangen af pukor och trumpeter, tillbaka till Eouvern. : Tidningen le Mercure galant berättar att äfven under Ludvig. XIV:s tid bruket med bönkonungar och döndrottningar ännu egde rum. Ar 1684 dukades i konungens stora. väning i Versailles fyra. bord för danerna och ett femte för prinsarne och hofmännen. Konungen, dauphin, monsieur och madame, innehade hvar och en sitt: högsäte vid de bord der elfva damer voro placerade. Vid hvarje bord sönderskars en kaka. Efter konungarnes och drottningarnes utropande utnämndes ambassadörer och ambassadriser, hvilka gingo frän det ena bordet till det andra för att-lyckönska de krönta hufvudena och underhandla om allians dem emellan. Eröken de Loubes utvaldes tatt komplimentera herr le Grand som blifvit konung vid prinsarnes ;bords--Ludvig XIV ätföljde Henne i egenskap af. hofkavaljer, och dä konungen utbad sig berr le Grands bevägenhet, svarade bönmonarken att han beviljade konom den och ätoge sig att göra hans lycka, i-fall den ej redan vore gjord. Markis Dan1 geauutvaldes att harangera böndrotteingarna och gjorde detta på ett lika qvickt som artigt och glädtigt sättsv. . Ludvig XIV var sä belåten med denna förlustelse latt han ätta dagar derefter lät förnya den, och denna gäng var det konangen sjelf som vid sitt bord erhöll bönan. De öfriga bönkonungarne och drottningarna 1 voro hertiginnan af.Chevreuse, m:me Montespan, prinsessan af Could? och hertigen af Vendöme. Fröken de Loubes blef äfven denna gäng vald till ambassadrice. Festen slutade med -sänger hvartill Moliere författat orden, såmt-med en lysande och bullrande konsert. Man kan: bestämt entaga-att religionen nägot förbisägs vid dessa: förlustelser, men-det var dock stor skilnad emellan democh de orgier hvilka stundom tillställdes för att fira trettondedagshögtiden. Vid de sednäre ej allenast glömdes den kristna högtiden fullkomligt, utan förnuttet gåfs äfven dervid till spillo. Det var från en sädan stormig och däraktig fest som sbruket att bära, kort hörjoch längtskägg daterade sig. Franska -hofvet, bivistade som: vanligt. d: 6 Jan. 1521 tretiondedagsmässan. ,Vid middagen, skars kakan hvarvid vår Herres andel ej heller uteglömdes. Grefve de Saint Pol erhöll bönan , och under hela mältiden behandlades han såsom verklig konung; men dä man.-roade. sig med. att tätt och ofia fylla håns glas föratt. få det nöjet att ropa: konungen dricker! så var följden den att hela sällskapet slutligen blef serdeles upprymådt och stojande. .. Frans, I;te, som vid dylika tillfällen gerna glömde sin rang, fick nu det infallet att om aftonen belägra bönkonungens dörr, ett infall som med hänryckniog omtattades; och snart varo tvenne fientliga partier bildade, hvilka. drabbade tillsammanr,slungande mot avarandra , snöbollar, ägg och stekta äplen, Men då detta slags projektiler omsider togo slut. och stridslusten deremot stegrades, började man begegna sig at vädligare vapea, och det säges att Jakob .Montgommery vid detta tillfälie så oförsigtigt slungade en eldbrand att den träffade konungens haka. Brännskadan var allvarsam och man ville efterspåna den. broltslige; men Frans I förbjöd det; emedan han med rätta ansåg sig vara den brottsligaste. Efter denna händelse nödsakades han emellertid att läta klippa af sig häret som blifvit svedt, men blef deremot tvungen. att låta skågget växa för, att dölja det ärr som brännsäret qvarlemnat på hans haka. Hofvet -härmade snart detta nya bruk, men embetsmannakären vidblef länge det gamla bruket. lnom samtliga stift var det fordom en till andakten hörande ceremoni att trettondedagen offra bönan; somliga läto till och med hela kakstycket följa med, eller också någrä skänker till äminnelse af guldet, rökelsen cch myrrhan som de tre vise männen skänkte konungarnes konung. Wilhelm Roz8, 8 1584 biskop i Senlis; beviljade tjugu dagars aflät åt dem som Blifvit botkoöndågar och trettondedagen hegäfvo sig i Mässån i derås församling. Som vidskepelsen emeljertid allsd insmyger sig bland oupplysta menniskor, så ansåg sig det hvilken erhällit börän säsom särdeles gynnad af Hitlen. I somliga fräkter sägos en Höp enfeldigt folk Omsorgsfålt göra bödsn, betraktanderden som en talisman den der skullg kutra skydda deni mot olyckor, Andra äter togo en brand ur eldstaden, släckte och förvarade den säsom ett preservativ embt pesten och andra farsoter,: Dessa orimliga , trosläror, och de. missbruk hvilka, vanligen ; ätföljde, festerna, förmädde en tepologie-doktor ,,.vid.;,Sorbonne, att är. 1662 uppträda i predikstolen för satt predika. emot trettondagshelgens hedniska :, ceremonier, . förklarande ;att.dessa vore en : fortsättning af Saturnalierna, en hydra den der horde . krossas. Abbe.. Desbans : ifver förmådde. honom till. och med vatt fera . gånger på en och samma :dag.predika emot dessa. missbruk, och att uppmana sina ähörare till bot och fasta, samt att göra slut på bönmajestätet, genom att krossa glas och: buteljer -hvarpä dess välde stödde sig. Ehura mänga åhörde hans ptedikningary fännosdock få som föresatto sig att efterlefva dem, och ena herr Barthelemy -frånSenlis, -advokat inom parlamentet, fattade pennan för att vederlägga den lärde doktorns: argumeter uti enbkrift benämnud: Apologie du bouquet de lavföte des! Rois;hvårutishan bevisade att trettondedagens festmältid vore den heligaste på året, emedän -husfådernå-då-plägade sämla alla siha bardi omkring sig, kvarvidden taderliga myndighöten hämmade missbruken, samt att, om nägon osämja uppkommit inom familjerna, den dä bilades genom den fred ech-enighet-somovilkorligt herrskade. Em annan än abbe Desbans skulle nu hafva höllit inne med vidare törsök, men, långt derifrån, grep derne änyo verket an och publicerade är 1670 tvenne : Truites contre le paganisme du roi boit, hvaruti han pästod att. trettondedagsfesten var en påminnelse om hedendomen, -ett.stiljfälle att sprida gudlösbetsoch förderf, samt förklarade verkligen att den rojalistiska--bönan inom hvarje hus. utsådde. tusendetals frön till! synd och detta lika säkert som att hela .verldans synder härledde sig från Paradisets förbudna träds. OZ Men denna arma efemeriska konusgamakt, som så häftigt anfölls, krossades ändock.icke af Ludvig XIV, hvilken oaktadt.-doktorns fromma ifver ännu: 1684