Aftonbladet – 28 januari 1853, sida 2

utt söka dem här i ensligheten;.. Stundom sände jag mig. liksom plötsligt uppvakna och gripas af en oförklarlig smärta; jag tryckte hot-min. brännheta panna de: blommor, som ag nyss hade plockat, och jag-vattnade dem med mina tårar. -JEANNETTE: Men detta kunde haft fara med sig, min fru. Nu minns jag allt. Detvarjag som gaf en riktning åt era tankar. SUZANNE. Åh, de hade nog ändå sin bestämda riktnings För öfrigt dolde jag det cke... Jag bekände för dig, att midt under dessa drömmar och bland dessa fantomer, som förföljde mig, var det en som jag fruktade mer än de andra, och som jag icke dess mindre ofta sjelf framkallade. . Hans anletsdrag... af hvilken hågkomst, eller hvilken aning hade jag lånat dem?... hans anletsdrag uttryckte ett slags dyster stolthet, som vid min närvaro förbyttes i ett mildt småleende... hans ögon tycktes lofva allt hvad en qvinna Kan önska sig hos sin vän, sin beberrskare, sin make... redlighet, snille, godhet!... Med detsamma tycktes han, och jag var förtjust deröfver, — erfara liksom någon bitter sorg, i hvilken jag skulle kunna trösta honom... Han närmade sig till mig... hans hand berörde min, och jag könde mitt hjerta upplösa sig... min själ lemna mig... Vid denna berättelse, denna skildring, som jag gjorde för dig, svarade du: Det är bra min dotter, det är bra; men låtom oss nu be till Gud, att han gänder oss honom, sådan som du drömt dig honom! .... Nåväl, sådan jag drömde mig honom, sådan bar också Gud sändt mig honom, Denna gudomliga dröm, denna tillbedda skuggbild, den finns nu här, lefvande! Han älskar mig! Han är min makel... Se, detta allt ville iag säga dig, dig och alla de andra medbrottslingarne i mina drömmar, träden, blommorna, natten, .. stjernorna... Ack, hvad denna natt är skön! Hvad himlen ör strålande! se då!... Och vilka balsamiska dofter i luften! Hvad Gud är godt... Och hvad jag håller af dig, Jeånnettet JEANNETTE. Ja,.. ja... hvad jag håller af dig, Suzanne! Jag är sannerligen bra stolt deröfver jag!