LueRMITE (ännu med sänkt röst). Herr dTAthol sade att jag kunde vända mig till er, mamgsell, för att få veta hvar jag kan få lägga undan de här småsakerna. (Han visar på knytet som han bär under armen.) JEANNETTE. Hvad är det för småsaker? EHErmITE. Hans borstar, hans rakdon, med et ord: hans toilettsaker. JEANNETTE. Ah, är det med sådant er husbonde sysselsätter sig 1 detta vigtiga ögonblick? Luermite. Ni inser väl, mamsell, hur svårt det vore för honom att i morgon bittida vara utan alla de der sakerna, som äro så högst nödvändiga? i JEANNETTE (med utbrott), Ah, hur afekyvärdt! LuerMitE. Huru, mamsell? JEANNETTE. Jag söger att det är afskyvärdt, och ni må gömma de der sakerna hvar ni vill. Jag vill inte med mitt minsta finger röra dervid. LnerMitE, Hvad är väl för afskyvärdt i det, mamsell, att herrn vill raka sig imorgon bitiida? JEANNETTE. Har ni inte också med er hans nattmössa, för att riktigt måla af honom? (Nu höras vagnar rulla fram i alleen.) Se så, gif hit då... har man sagt a, får man. väl också söga b... Men det är då visst och sannt, att blott karlar kunna ha sådana ider. det är riktigt lågt! (Hon aflägsnar sig.) Nu uppstår mycket buller i trädgården. ,nestiker och deras bekanta trängas nyfikne co: hvarandra i vestibulen. Vagnarne köra fram till trappan. — Suzanne, i bonddrägt, stiger upp för trappan, stödjande sig på sin farfar, en liten flink och präktigt utstyrd äldre man. SUZANNE. Åh, så vackert! Hvarföre gifter inte ni er också, min goda pappa? Baronen. Det är nätt och jemnt 55 år sedan jag gifte mig, min unga fru. SUzANNE. Men jag pr in goda appa, att ni ännu är ganska gglig, och a ev kunde gifta om er, om ni hade lust.