KöKsMästaREn. Skulle brudgummen icke falla er i smaken, mamsell? JEANNETTE. Åh bevare! Ingen kan väl se den -hertn utan: att straxt hålla af honom! Han kommer ju från Paris? Har väl ni, herr Robert, något att anmärka mot hvad som kommer direkte från Paris? KÖöKSMÄSTAREN. Nej, visst inte. För öfrigt måste man tillstå att han är en vacker karl. JEANNETTEZ Ja, .. han liknar en vacker insekt. KÖöKSMÄSTAREN. Skulle han väl ha utstyrt sig på ett oskickligt sätt under ceremonien? JEANNETTE. Han styrt ut sig oskickligt ! Om det fanns en enda rynka på hans halsduk, så ville jag att hin toge mig! KÖKSMÄSTAREN. Nå, fröken då, hur skickade: bon sig vid detta så högst vigtiga tillfälle? JEANNETTE. Åh, den arma engenF (Hon utbryter hastigt i tårar.) Den söta, arma engeln! (Efteriryckligt.) Ah, giftermål är en nedrig tiilställning, min goda herr Robert! KÖKSMÄSTAREN. Nå, men hvarföre det då? JEANNETTE. Hvarföre?... (Köksgossen synes nu åter, helt beställsam.) KörsGossen. Mamsell Jeanette, här är en herre som frågar efter er. JEANNETTE, En herre som frågar efter mig . .. klockan ett på natten! Hvad är det för en tok? (Hon stiger upp; en herre i svart frack och med hvit halsduk inkommer: han bär under armen ett litet knyte, omlågdt med en silkesnäsduk ) HERRN. Är det mamsell Jeannette? JEANNETTE. Hvarmed kan jag vara till mi. herres tjenst? Herrn. Det är således med mamsell Jeannette jag bar den äran att taia? JEANNETTE. Hvem har då jag den äran att tala med? (Köksmästaren och köksgossen aflägsna sig.) HERRN (halrhögt och med hemlighetsfull min). Jag beter Lhermite. EANNETTE. Och vidare? : HERRN. Herr Raoul dAthols kammartjenare. JBANNETTE. Vår nygifta herres? Aha!