frukt... Ja, se sådana äro fruntimmerna! Men. det hindrar inte att vi i alla fall förlora en god matmor i fröken. ÖKSGOSSEN. Ja, men ge... om herrn tror att fröken blir lycklig i sitt äktenskap, då . .. KÖKSMÄSTAREN. Jo, det trorjag visst. Först och främst är det sällsynt, att en man med god aptit inte gör sin hustru lycklig;-och för öfrigt, efter allt hvad jag vet om vår nya husbonde,: så har jag allt skäl att hoppas; det fröken gjort ett förträffligt val. Och det dristade jag mig också att säga henne när hon frågade mig till råds. i KöKsGossEn (tager af sig mössan). Frågade hon herrn till rådg? KÖKSMÄSTAREN. Ja, min gosse, hon visade mig den uppmärksambeten. För några dar sedan hade jag varit uppe och rådgjort med herr baronen om anrättningarna till: bröllopet. Fröken: steg: uppför trappaa just som jag kom ut ur hennes farfars: kabinett. Jag bugade mig artigt. Fröken rodnade. En sådan der naturlig blygsamhet ha alla qvinnor, min gosse ; tag en, tag två, .tag tusen .,. och du skall finna dem alla likadana: de ära i stånd att rodna öfver snart sagdt ingenting. Nåväl, min kära Robert., sade hon och slog med ändan af sin parasoll på sin lilla bottin, ni får nu mycket att göra, nil: Fröken kan vara öfvertygadn,; svarade jag, att jag skall använda all möjlig omsorg : ., Och med detsamma visade jag henne uppsatsen på rätterna som jag hade i handen. Det giorde jag af idel beskedlighet; för, ser du, som jag redan har sagt dig, fröken, fast hon för öfrigt eger alla möjliga insigter, har hon ändå aldrig kunnat lära sig att ens skilja en tryffel från: en potatis, Köxrscaossen (skrattar öfverljudt). Ha, ha, ha! Nå, vidare då? Å KöKSMÄSTAREN (småleende). Hvad kan man väl säga om det? Ingen är fullkomlig. -Emellertid låtsade fröken ändå med mycket intresse gå igenom min uppsats, och då hon gaf mig den tillbaka hade hon den artigheten att säga mig: Det der blir ju ståtligt, kära