Aftonbladet – 26 januari 1853, sida 3

med. endast. nedtryckt af en lefnadslång smärta. Den kommande uppenbarelsens eögel och apostek måste väl i sanning Vara en qvinna, men hög, ren och skön och dessutom vis, icke genom. dyster sorg, utan. medelst himmelsk glädje, och hvilken. genom sin egen lefnad gålve.detsannaste bevis på huru helgad kärHek: skulle lyckliggöra oss. Så talade Hester Prynre öch kastade en sorgsen blick på skarlskarsbokstafven. Och Site många, många år: gräfdes på kyrkogården en ny graf, nära intill en ganömal och försjunken. . Den var nära den gamla, försjunkna; men likväl med ett smalt rum deremellan, liksom om de båda sofvandes stoft icke -egde rätt att blandas. med hvarandra, Likväl. tjenade .en grafsten för dem båda. Rundtomkring på alla sidor vorö mönumenter med inristade vapen, och på denna enkla skiffersten, som den nyfikne forskaren ännu kan upptäcka och undra öfver dess mening, syntes en af tiden nästan utplånad. hjertsköld. Den bar en sinnebild, som enligt heraldikens tolkning kunde stjena till motto på vår nu slutade berättelse —-så sorglig är den och endast upplyst af en enda alltid lågande Jjuspunkt, dystrare än sjelfva skuggan: I svart fält lågar skarlakansbokstafisa Än Slut.