Aftonbladet – 26 januari 1853, sida 2

—ri—— —— ———Detta brännmärke var dock på honomp, fortfor han med ett slags vildhet; så fast var han i sitt beslut att utsäga allt. Guds öga såg det. Englarne visade derpå! Djefvulen kände det väl och rörde dagligen dervid med sitt glödande finger. Men han dolde det listigt för menniskorna, och gick ibland eder med uppsyn af en ande som sörjer, emedan han ensam är så ren i en verld full af synd, och är olycklig, emedan han saknar sina himmelska anförvandter! Nu, i dödsstunden,uppträder han inför er. Han ber er än en gäng kasta en blick på Hestersskarlakansbokstaf. Han säger er att denna, oaktadt all dess hemlighetsfulla fasa, är blott en ekugga af hvad han bär på sitt eget bröst, och att till och med detta, hans eget röda märke, icke är annat än en sinnebild af den fasa, som förtärt han bjertas innersta. Står här någon som tviflar på Guds dom öfver en syndare? Sen, gen det förfärliga beviset derpå!ls sMed en krampaktig rörelse ryckte han prestkragen från sitt bröst. Allt var uppenbaradt! Men det skulle bevisa bristande vördnad att vilja beskrifva denna uppenbarelse. För ett ögonblick voro den häpna hopens ögon fängsiade vid den underbara, nästan andelika synen, under det presten stod der, med triumfens rodnad på sina kinder, lik en som under krisen af de häftigaste plågor vunnit er seger. Sedan -— sjönk han ned på schavotrien I Hester uppreste honom : till hälften och stödde hans hufvud emot sitt bröst. Gamle Roger Chillingworth knäböjde vid hans sida med bleka, uttryckslösa drag, från hvilka lif vet tycktes hafva flytt. Du har undgått mig! upprepade han flere är ger. Du har undgått migl Måtte Gud förlåta dig! sade presten. Di också har svärt syndat.o Hap vände sina slocknande ögon från de: