Aftonbladet – 26 januari 1853, sida 2

der dystra förfärliga mannen för att alltid bibehålla pinan glödhet — i det han förde mig hit för att inför folkets ögon dö denna död af en segrande blygsel! — Hade något af dessa qval fattats, så hade jag för evigt varit förlorad ! Prisadt vare hans namn! Ske hans vilja! Farväl l, Med dessa ord flydde prestens slocknande anda. Den hittills förstummade folkmassan bröt nu ut i ett högt sorl af fasa och förundran, och kunde icke finna något annat uttryck än detta, som sorgligt och tungt följde den flyende anden. XXIV. SLUT. Flera dagar derefter, då folket fått tid nog att reda sina tankar öfver denna tilldragelse. hördes mer än en berättelse om hvad man varit vittne till vid schavotten. De flesta påstodo att de sett inristad på den olycklige prestmannens bröst en skarlakansbokstaf — alldeles liknande den Hester Prynne bar. Hvad åter dess ursprung beträffade, gaf det många skiljaktiga tydningar, hvilka alla naturligtvis måste vara grundade på gissninI gar. Somliga sade, att samma dag som Bester Prynne för första gången bar gin varnä:ras stämpel, hade rar Dimmesdale begynt jen botöfning, genom att inrista detta märke på sitt bröst och alltjemt underhålla det igenom den bittraste tortyr. Andra försäkrade Ideremot, att detta brännmärke icke varit till förrän långt efteråt, då -gamle Roger Cbil: lingworth, som var en skicklig svartkonstnär, -Ihade genom biträde af mag! och giftiga droger framkallat det i dagen. Andra åter — v!och dessa de gom bäst voro i stånd att b2; döma prestens synnerliga finkänslighet och hans själs underbara makt öfver kroppen —