Jernvägen. — tt Journal des Debats, för den 13 innehål-! ler en ganska märklig artikel i anledning af I de nordiska stormakternas erkännande af fran-: ska kejsardömet. Med den starka sympati för och dena fasta öfvertygelse om fredens; nödvändighet för Europa och med detsamma, krigets omöjlighet, som alltid utmärkt denna; tidning, helsar den detta stormakternas erkännande såsom en ytterligare och välkommen garanti för den europeiska fredens vidmakthållande. Artikeln går i allmänhet ut derpå, att 1814 och 15 års fördrag icke för fredens bibehål-: lande böra ordagrannt iakttagas, endast deras allmänna syftniog någorlunda respekteras. Julirevolutionen och Belgiens derpå följande lösslitning från Holland hafva ej rubbat den europeiska freden. Upprätthållandet af dessa fördrag efter bokstafven skulle hafva sönderslitit dem, och de hafva endast blifvit räddade genom en vis modifikation af deras innehåll. Freden är hädanefter den sanna europeiska politiken. En hvar zom kommer tilt väldet i Europa blir i samma stund en kämpe för freden, emedan alla ingifvelser som man erfar under maktens utöfning tala för freden. Ingenstädes låter nödvändigheten klarare förnimma sina räd än på tronen. Nödvändigheten är sädana väldens kontroll som icke hafva nägon an: nan; men freden är den stora nödvändigheten för den borgerliga ordningen i Europa. Denna fredsintressets ö;vervigt bar lätit sig skiftevis kännas af alla partier. Alla partier hafva i sin ordning förbannat 1815 ärs fred, innan de kommo till väldet, och alla partier hafva förkastat och afsvurit kriget, så snart de väl kommit till makten. Skall man förklara denna förändring i uppförande af egoism och egennytta? Usla och futtiga förklaring! Nej, det är ej egoism som med freden försonat alla dem som förbannade henne vid dessbörjan. Huru mänga af dem som under restaurationen förbannade 1815 ärs fred, kommo ej till makten under julimonarkien? Och hvad gjorde de då? Hafva de förklarat Europa krig? Hafva de sönderslitit 1815 års fördrag? Nej! de hafva upprätthällit freden, och de hafva gjort väl. De hafva vidmakthällit den utan svaghet och utan vanära, käckt trotsande Europas hemliga afund och hämndlystnad, vid Antwerpen som vid Ancona. Vi veta väl hvad de partier som bekämpade julimonarkien sade om fredens bibehållande. De sade att det var en svaghet och en feghet. De anklagade julimonarkien att den förrådde revolutionens och den trefärgade fanans sak. Men 1848 kommo dessa krigiska deklamatörer till makten; och som republiken icke hade nägot föreningsband med monarkien, och alldenstund dess politik icke var bunden af några antecedentia, stod det fienderna till 1815 ärs fred fritt att förklara kriget; de gjorde det icke. Långt derifrån, äfven de fästade sig vid freden, och de upphöjde freden till en statsgrundsats för sin kortlifvade republik. Ännu mer; dä franska republiken förde kriget i Italien, sä skedde det mot romerska republiken för att i Rom äterupprätta päfvedömet, det vill säga ett af 1815 års traktaters verk. Sålunda hafva hvarken 1830 eller 1848 medfört nägon rabbning i freden; det äterstod ännu ett sista prof att underkasta den europeiska fredens soliditet. 1832 har ätagit sig att utföra det. Journal des Debats tror naturligtvis på den beryktade frasen i Bordeaux, att kejsardömet är fredens. Derom vilja vi ej tvista. Skulle den bevisa sig sann, är det otvifvelaktigt det bästa för Europa. Men vi vilja särskildt inskärpa i läsarens minne den tysta anklagelse som Deåbats i sjelfva verket här vänder mot 1848 års republik, att den mot en syskonrepublik gjorde sig till verktyg för återinförandet af den mest afskyvärda af alla despotismer, nermligen den som bemantlar sit vidunderliga. och föråldrade välde med helig: traditioner, -att den mot en fri stat, som redan under den korta befrielsen från prestväldets mörka makter hade sett den borgerlig: ordningen, välståndet och civilisationen skjut: de mest lofvande knoppar, uppträdde såson målsman för papismen, en af de förhatligast punkterna i 1814 och 15 års för hvarje frans man så förhatliga fördrag. Interventionen Rom var en af Louis Napoleons finast ut tänkta streck. Den var det som gaf republi ken dödsstöten, genom att i grund förstör dess moraliska styrka. Vi vilja ej våga at säga huru länge den hållit sig utan Rom ockupation af general Oudinot, men så myc ket synes oss säkert, att om denna ej blif vit genomdrifven hade Louis Napoleon svår ligen i detta ögonblick haft kejsartronen färdig — Uti närvaro af D. M. Drottningen oc Enkedrottningen blef, enligt P. T., i förgå vid middagstiden H. K. H. Kronprinsessan sina rum kyrktagen af öfverhofpredikante mag. Nordenson. — K. M. har efter framlidne erke-bisko af Wingård förordnat erke-biskop Holmströ! att vara ledamot at bibel-kommissionen. — Sedan, till följd af hvad Kongl. Maj under den 6 Mars sistlidet är förordnat, uti botte våningen af den flygel utaf gamla kungshuset, d en del af Svea hofrätts embetsrum äro belägna, bl vit upplåten lokal att-begagnas för hofrättens arehi äfvensom annan indelning af hofrättens fordna ei betsrum skett och hofrättens kansli blifvit förflytta till rum, som förut i-samma hus begagnats af ka markollegium, samt nästlidet års sommar och hö under ledning af vice häradshöfdingen friherre J.