Aftonbladet – 26 januari 1853, sida 1

itast erbjöd sig, eller sjelfva kunna uppfnn: någon: annan, att de. blefvo tysta och overksamma åskådare af den dom, som Försyner hörtyektes vija hålla. De såga nresten, stöd rot Hesters axel och uppehålien at benne arm, som lindade sig omkring. honom, nalka: schavotten och uppstiga för dess.trappor, un der det ännu alltjemt det i synd födda bar nets lilla. band var. sluten ihang. Gaml Roger Chillingworth följde dem, såsom er nära förenad med detta brottets och sorgen: drama, i hvilket de alla varit: medspelande, och hvarföre han väl var berättigad att vars närvarande vid dess slutscen. Hade du sökt öfver hela jorden, sade han. dystert blickande på presten, skulie du icke funnit en enda plats. så undangömd — inger enda plats så hög eller låg att du kunnat undfly-mig — utom här, just på denna, schavottl Tack. vare Honom, son bar ledt.mig hit svarade presten. Likväl darrade han och vände sig till :Hesier med;ett uttryck i sin blick af tvifvekoch oro, hvilket icke destomindre synbarligen förrådde ett.svagt leende på hans läppar. AÅr:ej detta bättren, hviskade han, än hvad vi drömde i skogen? Jag vet ej! : Jag vet ej! svarade-hon-hastigt. Bättre? Ja, om vi båda dö, och lilla Perla med osst Med . dig och Perla ske såsom Gud vill, sade presten, och Gud är nåderik! Låt mig nu fullgöra den vilja som Fan har uppenbarat för min blick. Ty, Hester, jag är mära min död. Låt mig derföre skynda att taga min vanära på mig! Till en del uppehållen af Hester Prynne, och med lilla Perlas hand i sin, vände sig nusmr: Dimmesdale till stadens aktade styresmän, till de vördiga presterna, hans embetsbröder, till folket, hvars stora hjerta var djupt