Aftonbladet – 26 januari 1853, sida 1

trädde äfven, liksom drifven af ett omotståndligt öde och emot sin egen starka vilja, långsamt närmare, men stannade innan hon hunnit konom. I detta ögonblck gamle Roger Chillingvorth fram genom mängden, eller kanske — så dyster, förstörd och vred var hans blick — uppsteg han från någon underjordisk region, för att rycka sitt offer tillbaka från dess förehafvande. Ware dermed huru gom helst, den gamle mannen rusade fram och fattade presten i armen: Vansinnige, håll upp! Hvadär er afsigt?. hyviskade han. Visa bort denna qvinna! Gör er lös från detta barn! Allt skall blifva bra! Fläcka ej ert rykte och gå ej under i vanära! Jag kan ännu rädda er! Skulle ni vilja bringa vanära öfver ert heliga embete? ;Ha, frestare! Du kommer alltför sent! svarade presten, mötande hans blick med fruktan, roen ståndaktigt. Din makt. är ej hvad den:har varit! Med Guds hjelp skall jag nu undfly diglo Och återigen sträckte han sin hand till qvinnan med skarlakansbokstafven,. : Hester Prynne!l: ropade ban med en.genomträngande värms; Hans namn, den fruktansvärde och barmhertige, sony förlänar mig nåd att i detta sista ögonblick. göra hvad — ill min egen stora synd och ångest — jag afhöll mig från att göra försjuår sedan, kom hit nu och omhyärf mig. med din kraft. Din kraft, Hester! Men låt den ledas af den vilja, som Gud har förlänat mig. Din olycklige, förorättade gamle man sätter sig emot den med all sin makt — med all sin egen och djefvulens -makt! Kom, Hester, kom! . Led mig uppför den der schavotten! Massan var i uppror. Män -af rang och värdighet, som stodo närmast. prestmannen voro så öfverraskade af hvad de sågo. och. al oförmögna att: begripa den tydning som lättringde sig