Aftonbladet – 25 januari 1853, sida 2

taga fatt henne, i afsigt att stjäla en kyss, Då han likväl fann det lika omöjligt som att fånga en colibri i luften, tog han af sin hatt den guldkedja, som var virad deromkring, och kastade den till barnet. Perla slingrade den genast omkring hals och lif med en sådan skicklighet, att sedd -en gång på henne, tycktes den utgöra endel af henne sjelf och det var svårt att tänka sig henne utan den. Din mor är den der frun med skarlakansbokstafven, .sade sjömannen. Vill du bringa henne ett budskap ifrån mig ?n Om ditt budskap behagar mig, så vill jag det, svarade Perla. Säg henne då, svarade den förre, satt jag återigen har talat med den svartmuskige, snedaxlade gamla doktorn, och att han ernar taga sin vän, den herrn som ni vet, med sig ombord. Hon behöfver derföre icke sörja för någon annan än sig sjelf och dig. Vill du säga henne det, du lilla trollunge?s Mistress Hibbins säger att min pappa är prins af Luften!s ropade Perla med ett skälmaktigt leende. Om du kallar mig med det fala namnet, så skall jag tala om det för honom och han skall med storm förfölja ditt skepp. Fiygande med tusen små snedsprång öfver torget, återvände barnet till sin mor och meddelade henne hvad sjömannen hace sagt. Hesters starka, lugna, ståndaktigt tåliga sinne var nära att duka under, då hon såg detta ett oundvikligt ödes dystra, grymma anlete, Kvilket — just i det ögonblick då för presten och henne tycktes öppna sig en utväg ur deras olyckas labyrint — visade sig med ett känslolöst leende, midt på deras väg. Under det hennes själ ännu kände sig nedtryckt af den förfärliga bestörtning, hvari skeppskaptenens underrättelse hade försatt! henne, blef hon likväl utsatt för en annan! pröfniog. Det var många menriskor från den! omgifvande trakten närvarande vid detta till-! fälle, hvilka väl ofta hört talas om skarlakansbokstafven och fått mångfaldiga falska, pfyerdrifna och förskräckande beskrifningar