Kan det betviflas att vår regering är liberal? vi fingo en ny påminnelse om grundlösheten af detta tvifvel, dä vi, med sista posten från Westergöthland, säågo ett bihang till Mariestads Weckoblad innehålla landshöfdingens i länet, till Konungen ingifna utförliga yttrande i skatteförenklingsfrägan. Utlåtandet är förut, vilja vi minnas, tryckt i Aftonbladet, men lärer hafva tarfvat ytterligare offentlighet. — Vi vilja ingalunda förneka detta utlätande förtjensten af sakkännedom ; men dä det hufvädsakligen gär ut på att förorda förslag, som äro stridande mot regeringens tillkännagifna äsigter, och slutar med att bedja regeringen vara sä god och skynda sig med att expediera ett Rikets Ständers beslut — så tro vi detta tillkännagifva all den liberalitet, som på en konungens befallningshafvande skäligen kan anses böra sig belöpa — så väl som på den regering han tjenar. Vi sätta ett stort värde på embetsmannasjelfständigheten, yttrad i de former, der denna, sjelfständighet -har rätt att göra sig gällande. Men vi tro det vara en konungens befallningshafvande föga tillstärdigt att idka opposition. Vi erinra oss händelsevis hvad som timade för 9 är sedan, då en t. f. landshöfding och en kammarherre yttrade sig på riddarhuset nägot obebagligt mot då varande liberala rädgifvare! De miste sina tjenster. De voro likväl, dessa båda herrar, riksdagsmän och i full utöfning at sin rätt. Vi tro deremot en konungens befallningshafvandes sjelfständighet icke vara af samma slag, och att hans ställning borde bjuda honom någon grannlagenhet, i synnerhet då han wet, att konservativa rädgifvare vanligen äro mera liberala mot oppositionsidkande embetsmän än — liberala rädgifvare., I denna uppsats förklarar de konservativer organ, ministerens publicistiske vän och sakförare, sig sätta ,ett stort värde på embetsmannasjelfständigheten, yttrad i de former, der denna sjelfständighet har rätt att göra sig gällanden. Hvar skall denna sjelfständighet hafva rätt att göra sig gällande, om icke då embetsmannen, uppfordrad af styrelsen att säga sin menirg om en vigtig fråga, derom afgifver sitt yttrande? Om han då endast skulle vara ett echo af ministerens åsigter, hvartiill gagnar det att infordra bans yttrande? Sker det blott för att narra allmänheten med föreställningen att yttrandet är gjelfständigt, ehuru det i sjelfva verket måste afgifvas i öfverensstämmelse med styrelsens ordres? Hura kan man för öfrigt, såsom här skett, jemföra den politiska oppositionen på riddarhuset med de sjelfständiga och emot ministe rens eympatier stridande åsigterna hos en embetsman, som är uppfordrad at styrelsen sjelf att tala i sitt eget och icke i regeringens namn, ej för att rösta för ett regeringsförslag, utan för at gifva regeringen sina råd för det slutliga utarbetandet af ett förslag, som ännu är beroende af ytterligare utredning. Att i sådana fall vilja tillämpa den politiska disciplinen emot embetsmännens sjelfständighet går visserligen an i en och annan kejsarstat, men vi koppas att man skall, oaktadt alla konservativt reformerande planer, misslyckas i försöket att i konungariket Sverige införa en så disciplinerad sjelfständighet. Emelleriid antyda alla förhållanden att veder börande för närvarande äro mycket sysselsatta med funderingar att inrymma den disciplinära, af dem sjelfva eller deras redskap utöfvade makten ett så stort omfång som möjligt. Cheferna skola i allt endast blindtlyda minisirarne, och de underordnade skola åter biindt lyda sina chefer. Detta skalt leda till ordning. Men månne det icke äfven leder till den fulaste afart af den eljest af de konservativa förkastade ministerstyrelsen? F. d. statsrådet Sandströmer skall vara så bunden vid finansministern Palmstjernas åsigter i skatteförenklingsfrågan, att den förre ej i ett infordradt utlåtande får uttala sin egen mening, ehuru han genom densamma vunnit sin konungs bifall till och med i så hög grad, att hr Sandströmer derföre upphöjts i adeligt stånd. Häntyder sådant icke blott på ministerstyrelse utan till och med på en fullt utbildad ministerdespotism ? Efter allt utseende har Svenska Tidningen i förevarande fall rusat fram med en öppenbjertighet, som torde tåla vid någon förklaring eller kanske kan bjelpas med ett återzallande. Man har emellertid baft ti!lfälle att uttala en hotelse emot embetsmännen, för att hog dem inskärpa hvad deras frid tillhörer, och en sådan hotelse skall kanske göra sin afsedda verkan hos en eller annan som öär vacklande i sin lydnad. Dessutom kan man genom dylika framställningar emellanåt känna ll männa opinionen litet på pulsen, för att erara huruvida denna sednare är nog lugn för utt tillåta skarpare konservativa medikamenter, ill återställande af sordning, inom samhällssroppen. Den taktiska skickligheten hos vår publicistiske motståndare är verkligen beundransvärd fråga om utförandet af dylika små manörer, och isynnerhet förstår han att derunder påtaga sig en min af oskuldsfull okunnighet eller enfald, som derför är så lämplig. lester med så liflig uppmärksamhet och så inerligt deltagande, att predikan hade alltigeArm an halt anclbild hatedalan ön hansnmAn VW 11