Aftonbladet – 24 januari 1853, sida 3

predikan skulle hållas och det af m:r Dimmesdale. 5 Snart syntes början af processionen, som under en långsam, högtidlig marsch vek om hörnet och tog sin väg tvärsöfver torget. Först kom musiken; den bestod af olikartade instrumenter, hvilka kanhända illa öfverensstämde och icke trakterades med serdeles färdighet; men den ernådde likväl sitt största och enda mål, hvilket den vid sådana tilltällen har — att förläna ett heroiskt anseende åt den lifvets tafla som upprullas för folkets ögon. Lilla Perla klappade först tillsammans sina händer, men förlorade derpå för någon tid den oro, som hela morgonen hållit henne i en jemn spänning, och såg tigande på, under det de uthållande, upplyftande tonerna tycktes bära henne uppåt liksom en liten sväfvande sjöfågel. Men hon blef återkallad till sin förra sinnesstämning genom solskenets glans på de blanka vapen och rustningar, med hvilka militären, som bildade precessionens hedersvakt, framtågade bakom musiken. Denna militär-kår, hvilken som sådan ännu består och har förskaffat sig ett gammalt och ärofullt rykte, bestod ej af värfvade soldater, utan dess medlemmar voro till största dalen af bättre härkomst, hvilka inom sig kände ett krigiskt sinne och sökte stifta en krigseller vapenskola, i hvilken, liksom i Tempelorden, krigsvetenskapen och dess praktiska utöfning skulle inhemtas. Den höga aktning hvilken då egnades militärståndet gaf sig tydligen tillkänna i den stolta hållning, som blef synlig hos hvarje enskild medlem af denna kår, bland hvilken dessutom många befunno sig, som genom sina tjenster i Nederländerna och på andra slagfält i Europa hade gjort sig fullt värdiga till militärisk rang och värdig. het. Allesamman klädda i glänsande stål och med svajande plymer öfver deras blänkande bjelmar, utgjorde en så lysande tafla, att inBen nutidens parad kan uppvisa något dylikt. Och likväl förtjenade de civila betydande embetsmän, som följde näst efter denna miliärkår, ännu mera en uppmärksam åskådares