Aftonbladet – 24 januari 1853, sida 3

iefnadskraft, och. derefter äro liflösa för så nycket längre tid. : Hester Prynneerfor, under det hon oaflåtugen betraktade presten, en hemsk känsla, nen. hvarföre och hvarifrån, det visste hon jy om ej orsaken dertill. vary:att. han tycktes henne såvaflägsen från hendes egen sfer, och sävhelt och hålletutomhennös omräde. En enda ig-nkänningsblick, hade hon ihbillat sig, nåste nödvändigt vexlas demi eråellan. Hon sänkte på den dunkla skogen, med. dess ensamma lilla dal. och mossbeklädda trädstam, der. de, i kärlek. och smärta, sittande hand i hand-blandat.sitt-sorgena, passionerade samtal med bäckens melankoliska sor. Huru innerligt hade de icke då känt hvarandra! Och var detta samme man? Hon kände hönom knappt nu! Han som stolt gick förbi henne, tHiksom, omsvept af tonernas vågor och medven procession af majestätiska och vördpadsvärda fäder somkring sig; han, så oupphinnlig i sin verldsliga ställning och ännu mer i det perspektiv af kalla, icke sympatiserande tankar; hvari bon nu såg, honom! Hennes mod sjönk vid tanken på att allt måste: hafva varit en villa, ena dröm, ochatt det icke: fanns något verkligt föreningsband mellan presten och henne. Och såmycket qvinnä var ännu Hester, att hon knappast kunde förlåta honom minst af allt nu, då de tunga stegen af deras annalkande öde kunde höras allt närmare och närmare, — stt han var i stånd till att-så helt och hållet! draga sig ifrån deras gemensamma verld, medan hon famlade i mörkret och utsträckte sina kalla händer, men fann honom ej! Perla antingen såg och besvarade sin mors sänglor, elter kände hon sjelf det afstånd och len oåtkomlighet som skilde. presten frin lem. .-Under det -processionen tågade förbi, var barnet oroligt; och flaxade upp och ned, iksom en litenfågel i begrepp att flyga gn kos. Då allt var förbi, såg oa upp på Hester och sade: Mamma, var det samma prest som kysste nig vid bäcken?, (Forts.)