SKARLAKANS-BOKSTAFVEN.) NATHANIEL HAWTHORNE. ——— Ä.Ä —— — — ST ÖFVERSÄTTNING. Det förhöll sig som Hester sade med af-l seende på den glädje som strålade i allas ansigten, För denna årshögtid sparade puritanerne på den tiden — och fortforo dermed inemot tvåhundra år — alla offentliga nöjen och lustbarheter, hvilka de ansågo såsom tilllåtna för den menskliga svagheten, och förjagade derunder så vida molnet från sina ansigten, att de åtminstone för en enda högtidsdag icke sågo mycket allvarsammare ut än de flesta andra menniskor vid en tid af allmän bedröfvelse. Men vi kanske öfverdrifva den dystra färg som otvifvelaktigt karakteriserade denna tids seder och lynne. De nu på Bostons tor samlade personer hade icke blifvit födda arfvingar till denna puritanska dysterhet. De voro infödda engelsmän, hvilkas fäder lefvat under den Elisabetheka periodens rika solglans; en tid då Englands lif, betraktadt såsom ett stort helt, var så ståtligt, präktigt och gladt som verlden någonsin sett det. Hade de följt sin af deras förfäder ärfda smak, så skulle Nya Englands invånare hafva firat alla offentliga tilldragelser af betydenhet, med lusteldar, banketter, ståt och processioner. Ej heller skulle det varit ogörligt att vid iakttagandet af högtidliga ceremonier förena glädtig förströelse raed allvarlig ståt, och liksom med ett brokigt och lysande broderi pryda den störa statsdrägt, hvilken en nation vid sådana fester ikläder sig. Det var liksom skuggan af ett sådant försök i; sättet att fira den dag, på hvilken koloniens politiska år begynte. Ett dunkelt återsken af en Sa A. B. N:o 1-—17.