STOCKHOLM, den 24 Januari. Det bekanta Ehrensvärdska uttrycket att Svensken är en trög nation, full af hetsigheter,, bevisar sin sanning i frågan om Mälarens öfverklagade vattenhöjd. Det ena året efter det andra stå vid denna ärstid flera tusen tunnland jord fördränkta under denl: sagoberömda insjöns förstörande öfversvämning, och vidt och bredt utbrännas gräsrötterna af dess svallisar. Det ena året efter det: andra upphäfvas höga jemmerrop från lidande: strandegare, hvilka af de regellösa vattenmassorna se sina skördar hotade med förstöring, icke blott för året, utan jorden utpinad och dess alstringskraft uttömd för många kom-l mande årsskiften.. Men vattnet sjunker det ena året som det andra och då glömmer man sin nöd; så snart faran ej är omedelbart närvarande tänker man ej längre på att förebygga dess återkomst. Och likväl vet man att året derefter är det lika när eller värre, ty det finnes intet skäl att Mälarens vattenmassa skulle minskas, men väl alla anledningar att dess tillflöden med hvarje år skola ökas. Och det oaktadt sker ingenting för att afvärja den ständigt växande faran för framtiden; man åser täligt huru det ena af Mälarens utlopp stänges efter det andra, och man bereder sig att liksom sätta en konungs bildstod såsom ett sigill på den tillknutna vattensäcken. Bedröfliga uppgift för Carl Johans staty att ställas liksom en damm mot Mälardalens framsteg i landvinning, i åkerbruk och idoghet! I stället att vara en symbol af det välgörande skydd, som en ordnad styrelse skänker å arbetet och företagsamheten, blir metallbilden ett ,Ladulås, i ny och sorglig mening, ett lås som stänger bonden sjelt från hans lada, en bom som utestänger jordegaren från möjligheten att göra sig till godo sin enda eller åiminstone sin dyrbaraste besittning. Vi erna icke tvista med öfverste Ericsson eller hvem det vara må om den vattenmassa som. utflyter och den vattenmassa som borde utflyta genom Södra Slussen. Summan är att tusentals tunnland egor förstöras under de årliga öfversvämningarne och detta är ett ondt och ett stort ondt, som måste afhjelpas, trots allt hvsd man må anföra. Valet mellan medlen lemna vi gerna åt de sgakkunnige, men något måste göras och det innan den furstliga bilden uppsättes såsom slutpunkten i fördämningen, Ty i annat fallskall framtiden i denna bild endast se ett hån mot lidande landtmäns rättmätiga klagomål och..en protest mot allt hvad billighet;klokhet och enskild lycka heter. Carl Johans minne vore föga tjenadt med en ärestod som förevigade en orättvisa mot Svearnes äldsta provinser, på samma gång den förherrligade stranden af ett katthaf. Stora förberedelser lära vara å bane på de lidande strandegarnes sida att mot Stockholms stad instämma ersättningsanspråk för de skador som deras egor i långliga tider lidit genom Mälarutloppens successiva förbyggande inom hufvudstaden. Det är godt och väl att saken kommer i gång, men vi frukta att en process endast ganska långsarat skulle leda till målet. Under den eller de mansåldrar, som skola erfordras för dess slitande, om eljest det är möjligt att på laglig väg slita en sådan tvistefråga, skola de rättssökandes egor bv hemsökas af nya öfversväm varje vär danden, hvilka iek.smgar och nya limed det os KUNna botas eller ersättas kor vissa skadestånd som möjligen kan amn att tilldömas någon kommande generation. Saken angår här ett stort närvarande ondt, som måste för stunden afhjelpas och för framtiden afvärjas. Det kan kallas nationel, emedan det träftar flerå våra bäst lottade Provinser, och -hufvudstaden får ej blott icke sätta sig emot utan är skyldig att af alla krafter medverka till dess ofördröjliga afhjelpande: Vi tro också att det inom hutvudstaden sjelf finnas tillräckligt mäktiga intressen bland Munkbrons, Kungsholmssträndernas och Clarasjö-traktens husoch tomtegare att sätta emot vissa auktoriteters möjligen mäktiga vis inertie. Vi hoppas derföre i detlängsta att en fredlig lösning är möjlig. Slutet ör att någonting måste företagas och det innan vattnet sjunker och saken bringas i förgätenhet för denna gång, för att nästa år åter föranleda lika vanmäktiga klagorop och en lika ofruktbar öfversvämning i tidningsspalterna af insända artiklar om Mälarens vattenhöjd. Det är oss bekant, att några af de närmaste länens hushållningssällekaper ämnar på sina mot slutet af månaden utlysta sammankomster göra Mälarens öfversvämning till enöfverläggningsfråga. Vi uppmana dem på detvar? maste att deraf göra allvar, att genom fasthet, enighet och bestämdhet förmå auktoriteterna, regeringen och, om ingenting annat hjelper, sjelfva representationen att taga saken i sin hand. Frågan är sådan att den e kan falla, hvilket här ej vill säga att den kan, såsom representationsfrågan, hänga i decennier sväfvande mellan himmel och jord. Här står för ögonblicket otaliga medborgares välfärd och egendori på spel, och samhället kan ej och får ej tillåta att de genom tröghet och tanklöshet förspillas. Frågan omMälarens vattenstånd har dessutom. en betydelse långt vidsträcktare än den här framställda. Mälardalen är recipienten för en stor del af det mellersta Sveriges vattenflöden, för Hjelmarens och alla de träsksjöars, hvilka i den sednare utgjuta sina stagnerande tteti. Dessa träskvatten ökas i samma mån ETERN TEL DARE LME OFEITTES NT TEPE NVETIERSSTTT LISTE GET Va