Aftonbladet – 22 januari 1853, sida 2

med så flödande tankar och känslor, att han inbillade sig erfara en högre ingifvelse och undrade endast på att himlen fann för godt att låta sina höga orakelord förkunnas genom en så ovärdig tjenare. Denna gåta lemnade han dock att lösa sig sjelf eller att för alltid blifva olöst och fortsatte med ansträngd ifver och högsta hänryckning sitt arbete. Natten flög liksom den varit en vingad häst på hvilken han blifvit buren; morgonen kom och blickade rodnande genom fönstergardinerna och slutligen kastade den uppgående solen en gyllene stråle in i studerkammaren och midt i prestens bländade ögon. Der satthan ännu med pennan i handen och en vidlyftig skrifven afhandling framför sig. XXI. EN HÖGTIDSDAG I NYA ENGLAND. Tidigt på morgonen den dag då den nye guvernören skulle af folkets händer mottaga sitt embete infunno sig Hester Prynne och lilla Perla på torget. Detta var redan talrikt uppfyldt af handtverkare och andra stadens invånare af de ringare klasserna, hvaribland likväl äfven voro många, hvilkas klädsel, bestående af rådjurshudar, betecknade dem såsom tillhörande något af de nybyggen, hvilka omgåfvo koloniens lilla hufvudstad. . På denna allmänna högtidsdag, liksom vid alla andra tillfällen alltsedan sju år, bar Hester en klädning af groft, grått tyg. Icke endast dess färg utan äfven någon oförklarlig Jegendomlighet i dess snitt hade den verkan att låta hela hennes personlighet liksom förIsvinna ur gig!e, under det skarlakansbokstafI ven bragte henne tillbaka ur denna otydliga skymning och uppenbarade henne i det moIraliska skenet af dess egen belysning. Hennes lansigte, hvilket redan så länge varit stadens invånare bekant, visade det marmorlugn som !de deri varit vana att se. Det var likt en mask eller snarare likt det förstenade lugnet i en död qvinnas anletsdrag, och denna hemska likhet kunde tillskrifvas det sanna förIhållandet att Hester verkligen, hvad hennes