Aftonbladet – 22 januari 1853, sida 2

men som lika tungt drabbat -alla pressens organer och hela den tidningsläsande allmänheten, samt hårdast träffat åtskilliga smärre, för sina orter gagneliga och nästan nödvändiga landsortsblad. En motion, som en riksdagsman inom presteståndet vid samma riksdag väckte i afseende på lättandet af de litterära kommunikationerna, ledde icke till något resultat. Med verkligt nöje hafva vi erfarit, att generalpoststyrelsen nu har under händer ett förslag till en temligen genomgripande förändring af vårt postväsende medelst förenkling af portosatserna. Vi förmoda att generalpoststyrelsen i detta förslag, som utan tvifvel är afsedt att bilda en provisorisk öfvergång till ett likformigt porto för hela landet, icke heller skall helt och hållet förbise att, i hvad dess åtgöranden kan vidkomma, söka lätta den litterära kommunikationen. I andra länder får man t. ex. sända korrekturark, böcker och brochyrer, som icke äro tidskrifter och icke hafva portofrihet, och mera dylikt under korsomslag mot en fjerdedels porto. Svenska postverket har också i de med utlandet afslutade posttraktater upptagit dylika bestämmelser i afseende på sändningar från och till utlandet, men en dylik billig och nyttig lättnad för sådana sändningar inom landet har man ännu icke trott sig böra eller kunna bringa till stånd. Under det vi i dessa afseenden vänta allt godt af den nuvarande poststyrelsens upplysta nitälskan, har det något förundrat oss att höra, det denna styrelse nyligen nekat postförsändelserätt åt tvenne blad, som omedelbart afse att afhjelpa bristen i de litterära kommunikationerna, att befordra den svenska bokhandelns och derigenom i väsendtlig mån litteraturens intressen. Vid det sistlidne sommar i Stockholm hållna bokhandelsmötet erkändes allmänt nödvändigheten af en publicistisk organ för svenska bokhandeln och beslut fattades om utgifvandet af en sådan. Till följe häraf uttog bokhandlaren Flodin i slutet af förlide. år tillståndsbref för utgifvande af tvenne blad, Tidning för Svenska Bokhandeln och Tidning för Svenska Bokhandeln, Inatelligensblad.. Dessa blad skulle enligt anmälan i det af hvardera utkomna JM 1 innehålla meddelanden och notiser af intresse för svenska bokhandeln samt litterära saluannonser, förläggarecirkulärer m. m. För dessa blad begärde utgifvaren fri postförsändelserätt, hvilket af generalpoststyrelsen nekades af det skäl, att de dels synas vara afsedda för åstadkommande af enskildta meddelanden mellan bokförläggare och bukhandlare, dels endast komma att innehålla bokkatalog jemte saluannonser och notiser om bokhandelsartiklar.. På dylika skäl skulle postförsändelserätt kunna nekas hvarje periodisk skrift, som omfattar ett visst fack, under förebäraade att den intresserar endast prester, handlande, architekter o. s. v. Det är besynnerligt att sådana periodiska skrifter som dessa skola anses vara utan betydelse för det litterära lifvets utveckling och oförtjenta af all lättnad, då deremot stora massor af ofta dåliga romaner få gå med posten under den falska rubriken af tidskrifter. Poststyrelsens yttrande i sin resolution, att de nämnda bladen sicke utkomma på bestämda tiders, är lika besynnerligt, då det endast stödjer sig derpå, att det ena af dem lofvar att, utom de på bestämda tider utkommande numrorna, lemna