Aftonbladet – 22 januari 1853, sida 2

— Det faller nog mycket i det löjliga att Svenska Tidningen låtit en insändare, som beskärmar sig öfver Aftonbladets artiklar om den afgångna engelska ministeren och regeringens beslut angående Carnegiska aktiebolaget, anropa härvarande engelska minister om bistånd föratt få Aftonbladet åtaladt, på samma gång denne insändare uti en kostlig stämning kallar Aftonbladet att stå till rätta inför allmänna opinionens domstol, på hvilken han således icke synes vara rätt säker. Men man får nu ofta i Svenska Tidningen se roliga sar ker, och bland det roligaste är utan tvifvel denna tidnings idkeliga sjelfberöm för konseqvens, en egenskap som allmänheten kanske icke i så hög grad tillägger henne. För dem som i detta afseende behöfva bilda sig något omdöme, torde det vara lärorikt att t. ex. följa Svenska Tidningens skiftande åsigter om Louis Napoleon från den punkt, der de nu stå, och den hvarpå de befunno sig vid tidningens framträdande, eller att med Svenska Tidningens yttrande i tborsdags om hennes grofva misstag i afseende på tullen å födoämnen i Norge, då hon påstod att felet låg i uttrycket men icke i tanken, jemnföra samma tidnings förnäma erinran till oss i dagens nummer om det latinska ordspråket: verba valent ut nummi (ord gälla som pengar).