Aftonbladet – 22 januari 1853, sida 1

Har jag då sålt mig till den lede fien den, tänkte presten, som, om verlden säge: sannt, denna gulstärkta och sammetsklädds gamla hexahar: valt till sin herre och mäöstare.s Den olycklige presten! Han bhadeicke gjor ett stort bättre kontrakt. ZLockad af en dröm om lycka, hade han, hvad han aldrig för gjorty med. fritt, öfverlagdt val hängifvit sip ät hvad han erkände för en dödlig: synd. Och syndens frätande gift hade hastigt spridt sig till hela hans moraliska väsen. Det hade döf: vat alla ädlare rörelser och uppväckt till et förnyadt lif alla onda sympatier. Förakt, bit terhet, afundsjuka, skadeglädje, begabberi a allt heligt och godt, alla dessa känslor vaknade för att förledande locka honom, till och med under det de förskräckte honom. Oct mötet med gamla mistress Hibbins, om de verkligen timade; bevisade blott den gemenskap hvari han nu råkat med elaka dödlige och med fallna andar. Han hade ändtligen hunnit till sin boning. vid sidan af kyrkogården, och skyndade ha. stigt uppför trappan för att söka en tillflyk i sin studerkammare, Han var. glad öfver at! hafva funnit denna fristad, utan att förut hafva blottställt sig för verlden genom några af dessa besynneriiga och gemena ytterliga dårskaper. hvartill han på gatan alltjemt känt sig frestad. Han inträdde i det honom så välbekanta rummet och säg sig omkring på dess-böcker, dess fönster, dess kamin och dess tapetklädda väggar med samma underliga, fremmande känsla, som hade förföljt honom under hela vägen från skogen till staden ända hit, Här hade han läst och skrifvit, bär hade han genomgått fastor och vakor och kommit derur halfdöd; här hade han försökt att bedja; här hade han lidit mer än tusen qval! Der iå den gamla hebreiska bibeln, med Moses oc profeterna talande till honom, och Guds röst alltigenom! Der på bordet, med den bläckiga pennan bredvid, låg en påbegynt predikan, afbruten just i dess midt, der hans tankar för ett par dagar sedan upphört att ut