Aftonbladet – 22 januari 1853, sida 1

SKARLAKANS-BOKSTAFVEN.) NATHANIEL HAWTHORNIE; ÖFVERSÄTTNING, Ännu ett tredje exempel. Sedan han lemnat denna bedagade församlingemedlem; mötte han den yngsta systern af dem alla. Det var en ung flicka, som helt nyligen blifvit vunnen — winnen genom den vördige mr Dimmesdales egen predikan på sabbaten efter hans vaka — att utbyta denna verldens förgängliga glädje mot det himmelska hoppet; gom skulle blifva allt klarare, ju dunklare Nifvet blef omkring henne, och som slutligen skulle förgylla det yttersta mörkret med en evig gloria. Hon var skön och ren: som en lilja, blommande: i Paradiset. Presten visste ganska väl att han sjelf var innesluten i hennes hjertas fläckfria belgedom, der, med .dess snöhvita förbängen, hans bild betäckteg och kärlekens värma förlänades åt religionen, och religionens renbet åt kärleken. Satan hade denna eftermiddag säkert fört den arma, unga flickan från sin mors sida för att möta denne svärt frestade, eller — skola vi heldre säga? — denne förlorade, förtviflade man. Då hon kom honora nära, hviskade erkefienden till honom att med ett enda ord lägga det ondas frö i hennes unga bröst, der det snart skulle uppblomstra och tidigt bära dess svarta frukt. Så stark var känslan af hans makt öfver detta oerfarna sinne, som hyste så mycken tiilit till honom, att han visste sig mäktig att med en enda syndlig blick förbränna hela dess oskuldsfält, och med Blott ett ord framkalla dess motsats. Derföre — med en ännu häftigare strid än han förut hade utstått — höll han sin kappa för ansigtet, och skyfidade, utan minsta hels) Se A. B. N;o 1—16,