Aftonbladet – 21 januari 1853, sida 3

i SRF SOLLERDCETY BUT IRS UNUOGITALPISD, (Gt borgmästaren Lars Bergström d, 9 dennes derstäde sflidit uti en ålder af nära 70 är. (Ö. P.) ferm nnR BLANDADE ÄMNEN. — DEN AMERIKANSKA SKALDEN LONGFELLOW-. Då en svensk öfversättning af denna berömda diktares Evangelines nyligen biifvit an nonserad till utgifvande, torde våra läsare mec nöje moitaga efterföljande prof på öfversätt ningar efter samma författare, hvilka benäge blifvit oss meddelade: i a SJÖGRAS. Öfvers. från H. W. Longfellow. När på sjön, benämnd Atlantisk, Går gigantisk Stormen kring Tropikerna, Skummig våg mot land han sluvgar, Och sjögräs gungar Deruppä frän klipporna; Frän Bermudas ref, från kanten Af sjunkna branten Af någon fjerran ljus Azore; Från Bahama, frän den klara, Silfver bara, Vägen kring San Salvador; Frän de kalla tummelsjöar Kring Orkney öar, Och Hebriders hesa grat, Och frän skeppsvrak, och qvarblifna, För stormen drifna Stockar kring på öde haf; — Ständigt kastade, de flyta På stormig yta, Kring förutan rast och ro, Tills i någon vik af stranden, Uppå sanden, Alla uti lugn få bo. — Så när känslan, lik orkanen, Oceanen Rör af. skaldens: själ, ej lång Tid behöfs, att.ur hvar gömma, Ur djupen strömma Fram fragmenter af en säng: Från de öar, der i fjerran Planterat Herran Sannings guldfrukt, Klar och rik; Från den glittrande, sköna vägens, Ungdomshågens Elyseiska Propik ; Frän den starka Viljan, Iden, Som med tiden Kämpar, strider med Ödets våg ; Ifrån Heppets spillror brutna, At storm kringgjutna, Ödsligt drifvande i spridda täg; Ständigt drifvande2, kringslagna På bedragna Fjertat utan rast och ro, Tills i böcker de hä funnit Hvila, hunhit Att i vänners minne 0. EXCELSIOR. Öfvers. från H. W. Longfellow. Res nattens skuggor: föllo fort ; Dä gick förbi-enAlpens ort En yngling, som bland snö och is En fana bar med slik devis, Excelsior. Hans bryn var mörk; hans öga sken Som klinga, half uriskida ren, Och klang-som silfverklsrinett Hans språks okända tälesätt, Excelsior. Han säg så gladt i-sälla hus Familjehärdens varma ljus; Der ofvan gletscher blott och död, Och från hans mun den sucken ljöd: Excelsior. Ack, gå ej!s — sad en gubbe — sty Der hotar svart en stormens by, Och strömmen brusar djup och strido ; Och silfverstämman bjöd dervid : Excelsior. Ack, hvilas — bad en gvinnas röst — Ditt trötta hufvud mot mitt bröst!, En tär i blåa ögat. stod, Wesrnastta Men med en suckshan-sad, med mod: Exc elsior. Så hjelp dig Gud för bruten tall Och hotande lavinens fåll!, Var gubbens yttersta god-natt! Frän berget. fjerran svartesmatt: Excelsior: I dågningen, då bönens ljud, Hvar dag upprepadt, steg till Gul Från munkarne på S:t Bernard, Det ljöd i skyn en röst, ett svar: Excelsior. Och trogna hunden fänp, i snö Begrafven half, en främling dö, Som höll i banden, kall som ig, Dea samma fanan med devis: Excelsior. Der läg i aftonkölden, skön Men liflös, främlingen i snön. Och föll :ur sky, så fjerran, blå, En röst, som stjernefall, ändå: Excelsior. G—d, — ÅN STARK JORDBIFNING her Hvligan act .