SKARLAKANS-BOKSTAFVEN:.) NATHANIEL HAWTHORNE. ÖFVERSÄTTNING. Perla höll ännu alltjemnt sitt pekfinger på samma sätt, och hela hennes uppsyn förrådde ett dystert missnöje, som var så mycket mera uttrycksfullt :som det målade sig i späda, barnsliga anletsdrag. Då hennes mor ännu fortfor att vinka henne till sig och visa henne sin vänligaste helgdagsmin med det mest ovanliga leende, då stampade barnet på marken med ett ännu mer befallande uttryck i hela sitt väsen. I bäcken åter gaf bildens fantastiska skönhet, med degs återspeglade missnöje, dess framsträckta pekfinger och befallande uttryck, ännu mera eftertryck åt lilla Perlag utseende. Skynda dig, Perla, eller jag blir icke god! ropade Hester Prynne, som, ehuru annars van vid ett sådant beteende af älfbarnet, nu naturligtvis önskade ett mera passande uppförande. Spring öfver bäcken, obeskedliga barn, och skynda dig hit, annars måste jag komma till dig ! Men Perla, icke det minsta mera förskräckt för sin mors hotelser än bevekt af hennes böner, utbröt nu hastigt i den vildaste häftighet, gestikulerade med händerna och förvred sin lilla figur på de underligaste sätt. Hon lät detta utbrott åtföljas af de gällaste skri, som genljödo från alla sidor i skogen, Bä att det tycktes som om en mängd af förda varelser gåfvo sitt bifall åt hennes arnsliga, oförnuftiga vrede och uppmuntrade den. Ännu en gäng sågs i bäcken Perlas förtörnade, skuggiga bild, bekransad af blommor, men med fötterna stampande, med händerna gestikulerande, och under allt detta ) Se A. B. N:o 1—15,