Aftonbladet – 20 januari 1853, sida 3

Följande humoristiska: bref oaf en strandbo vid Mälaren har blifvit till införande: i Tidningen meddeladt: Broder Pär! Du, som dagligen flanerar på Stockholms:ogator, kan väl underrätta mig, om icke-du tilläfventyrs föroummit, att nägra Slusseller dylika anstalter nu äfven tillspärra hvalfven i Norrström, i likhet: med hvad redan så grundligt-skett med alla. utloppen ät jernvågssidan, ty här på mitt gamla odalgods Wiken, som du vet:ligger med sina vidsträckta åkerfält och ängsmarker invid Mälaren, kan -man-omöjligen föreställasig annat, än att nägot nytt påhitt iden vägen vidtagits; enär de äldsta personer bedyra sig härstädes icke förr än nu hafva varit genom vatuflod förvandlade till öboer, och nära nog: blitvit inskränkta till boningshusen, hvarest vi för närvarande måste binda bätarne i trapporna, sysselsatte för. det mesta med fiskföngst i: förstugor, källårsvalar,tvättoch bryggstugor, att icke tala om-uthusen; der kreaturen moja sig, likt alligatorer i träsken, lefvande säsom dessa, icke-af vegetabilier, deraf förrådet boftspolats, utan at vatten och luft. Föratticke nödgas vada isqvalpet, ja kanske gå i qvaf, har jag med de mina måst flytta upp i vindsrummen och folket ligger i höngmattor-under kroppäsarne. Du kan aldrig tro hvilken rörande anblick det är, att härifrån fönstren se mina hölador, sjöbodar, broar, vedochstockhögar, förutom hundratals famnar gärdsgärdar, lösryckta af vattnet, segla af utföre Mälaren, föratt blifva strändvrak på edra kuster. För musten frän mina bortsköljda gödselhögar, som äfven gätt samma väg, borde ni ätminstone vara tacksamma. Hvad mina ängar skola frodas herrligt, sedan svallisen utbränt gräsrötterne! och huru ymnig frukt skola icke de underminerade stammarne i de likaledes dränkta trädgärdarne gifva! Mitt största: hopp står dock till den förväntan, att i: den;efteriebben, från matjorden och höstsådden fullkomligt: blottade äker-alfven finna och inbärga guldstoft, som alltid lärer sjunka: ät botten. Flodmärket, -inhugget i strandklippan vid högsta flödet 1851;-har längesedan dykat under, och Herren vet-när det äter visar sig. Jag har mycket funderat på, om icke; för äterställandet af -det normala tillståndet, Mälaren; strandboer, med uppoffring af ätminstone -så :mänga millioner som skadan uppgick till nämnde: är;-kanske sborde företaga nägon genomborrning i större skala, ellersen vattenledning vesterut t.-ex. under Seveberget ät vestra oceanen; ty: att begära det en ändarhälsenlig led frän-Arsta sjön, fördi-Skanstu!l, der gamla grafrar redan finnas, skulla åppnas ät Danvikssidan; hvarest fallet tros vara en eller annan fot högre än i Norrströmy: vore orimligt, i anseende till denenorma förlust raseringen af sqval:eqvarnen: derstädes komme att förorsaka, och det förfång pya slussen derigenom lede; att-ved-och andra småskutor då möjligen kunde taga den vägen. Pörtänksam som du vet mig vara, -har jag också under afhbidan härpä redan samlat virketill en ark, att byggas efter: salig Häbners ypperliga träsnitt, för att sedan, efter -embarkering med pick och pack, kunna tills vidare hamna och få ligga-— hvad vet jag — måhända för-svaj mellan — slussportarne; ty tt sitta här i lingden-pä-taken; kan man -väl icke oråra. Men, tordesdu invända; hvad-hafva väl: de rid det-uräldriga: utloppet till saltsjön -bofaste Stockbolmarne, blott deras underpålade hus icxze rasa, mm än gatornaskulle blifva venedigska kanaler, att göra med ofvanliggande strandboers bekymmer; dock, ror du väl, att 1824 ärs Kongl. förordning, utom anIra lagstadganden öch författning.r, som tsla ordikt om vid vattenled nedanoch ofvanliggandes invärdes rRigiolser ännu äro med laga kraft gällanle? Om så är, vill jag sannerligentänka pä den sasen och skall icke underlåta att i:-sinom tid, derest uldskörden slår felt, väcka talan emot vederbörande, ch i ersättningsväg söka göra migskadeslös; förvisad att medpretendenternes antal blir betydligt och yckan desto bättre. Man har häromkring andars yckt att, då så oerhörda säkerligen tätt äterkomnande flöden, nu vid midvintern i Thorsmånad,! inräffat straxt efter det täppningsarbetena vidtagits i öderström, samma vederbörande omsider skulle ine, hvad deras frid tillhörer, och till förekommande f likartade, numera icke blott eventuela, händelser ett af rikets största vattendrag, skyndsammeligen ä4 författning om öppnandet ä annat tjenligt ställe f en tillräcklig flodgraf, som vid lågt vatten kunde ällas stängd medelst damluckor. Gif mig snart svar härå och, om du emellertid äffar nägra vederbörande, så helsadem från deras ode vän i Wiken. Pål.