— Franska tidningar meddela hemlighetsfulla rykten om att marskalk Radetzky skulle vara fallen i onåd hos sin höge principal kejsaren af Österrike: Man säger att fältmarskalken Radetzky skall äterkallas från sin post säsom generalguvernör i Lombardiet. Det skulle ej vara så alldeles med hans goda vilja, ty Radetzky har till den grad införlifvat sig med Verona att dess fästningsvallar är så att säga hans harnesk. Man angifver två orsåker till denna onäd, ty för att vara uppriktig är det dock en onäd: den törsta antyder på en olikhet i personliga åsigter rörande de till döden dömda fångarne från Mantua; den andra är att han tagit en alltför militärisk hållning emot prelaterna, i det han ålagt biskoparne att meddela honom sina korrespondenser med romerska hofvet, och icke tillåtit de romerska presterna att predika utan myndigheternas tillåtelse. Det är en orkehertig som skall öfvertaga regeringen i Lombarlet.n En son af fältmarskalken, som är öfverste i Toskanska hertigens dragonregemente har blifvit aftackad och satt på ingragningsstaten., Efter en annan version skulle Radetzky, som under intet vilkor vill lemna Italien, sökt göra sig nödvändig på det sätt att han uppfunnit Mazziniska komplotten och andra faror, samt föranledt undersökningen med de Mantuanska fångarna, men att han icke velat att det skulle gå till det yttersta med dem. 1 följd deraf skulle han hafva vägrat att underskrifva de från Wien ankomne ordres om de politiska brottslingarnes afrättning. Sigcle tillägger härvid, att den icke tror det tolf ytterligare dödsdomar skulle hvila tungt på Radeizkys samvete, att man kan dela denna ansvarighet, och att LombardoVenetianska riket nog skall förblifva under gabeloch bajonettregementet; ty man måste styra med antingen folkens samtycke, något som Österrike aldrig skall erhålla i Italien, eller också med bajonetternas makt. Detges icke något tredje.