Aftonbladet – 19 januari 1853, sida 2

Himlen skall visa dig barmhertighet), genmälde Hester, om du blott har kraft att draga fördel deraf.s E Var du stark för mig!) svarade han. vRåd mig hvad jag skall göra.n Är då verlden så trång? utropade Hester Prynne, fästande sina mörka ögon på presten och instinktmessigt utöfvande en magnetisk kraft öfver hans skakade och nedtryckta sinne. Ligger då hela verldsalltet inom gränserna af denna lilla stad, hvilken likväl ännu för kort tid sedan icke var annat än en löfbeströdd ödemark, lika ödslig som den vi här äro omgifna af? Hvarthän förer den der skogsvägen? Tillbaka till kolonien, säger du! Ja, men längre bort också! Djupare och djupare förer den in i ödemarken och blir med hvarje steg otydligare, till dess att några mil härifrån de gula löfven icke mer visa nägra spår af den hvita mannens fotsteg. Der är du fri! En så kort väg skall bringa dig från en verld, der du varit så djupt olycklig, till en annan, der du ännu kan vara lycklig! Är det icke skugga nog i denna obegränsade skog, för att; dölja ditt hjerta för Roger Chillingworths blickar., Ja, Hester, men endast under de fallna da svarade presten med ett sorgligt le ende. xOch der ligger den breda sjövägen framför dig! fortfor Hester. Den bragte dig hit. Om du så vill skall den bringa dig tillbaka. I vårt hemland, i någon aflägsen by, eller i det stora London — eiler säkert i Tyskland, Frankrike eller det älskliga Italien — skall du vara utom området af hans kännedom och makt! Och hvad har du väl att göra med alla dessa jernbårda män och deras omdömen? De hafva redan alltför länge hållit din bättre menniska i slafveri!o Det låter sig icke göra!, svarade presten, lysenande till hennes ord, liksom han vore kallad att förverkliga en dröm. Jag är oförmögen att begifva mig härifrån! Olycklig och eyndfull som jag är, har jag ingen annan tanka än att framsläpa min jordiska existens i den sfer som försynen anvisat mig. Förlorad som min själ är, vill jag likväl ännu göra hvad jag kan för andras väll! Jag vågar ej lemna min post, ehuru jag är en otrogen