Aftonbladet – 18 januari 1853, sida 3

med kostnadsförslag, så väl öfver hamnbyggnadssorh jernvägsalternativen, dessa sednare likvä! först den 6 innevarande mänad. — Detta är väl icke fullt sanning, ty ins. har sett en af lr OC. Tottie egenhänIdigt undertecknad -doupletthandling, daterad den 3 :I Nov-, hvilken: bordt vara den sist inlemnade, och nu -lär till hr M:s beskädande aflemnadpå A. B:s byrä. Men äfven om det vore förhållandet, och man icke tl ville fästa afseende vid den afh: M. benäget lemf nade upplysning att hvad som aflemnas i styrelsen för vägoch vattenbyggnader den G först blifver intaget i diarium..den 8 i samma månad, sä frågas billigt om ins...ej haft full anledning till sin förmodan, att det mycket omskrifna utlätandet blitvit uppsatt i största e hast ehuru styrelsen under minst sex veckor dertill samlat materialier. H Det är vanligen första steget som kostar på. De följande gå lättare. Eftersatt hafva, säsomofranföre I blifvit visadt, citerat ins:s anförande: oriktigt, finner ilbr M., en kronans embetsman;, sig oförhindrad att, för skyddandet at de krokiga vägarne, citera rikets ständers underd. skrifvelse alldeles oriktigt och deruti Hl inflicka ord, som icke stå att igenfinna i originalet, I men utan hvilket det citerade stället icke skulle kud1 )oat begagnass för den afsedda bevisningen. Hade hr M. Jicke förvridit ins:s yttrande, sä skulle det aldrig hafva fallit ins. in att söka rätt på rikets ständers underd. skrifvelse N:o 232 och se efter om rikets ständer betraktat jernvägsfrägan. i. högre,grad. än sedermera Istyrelsen för väg och vattenbyggnader, såsom en angå-Ilägenhbet för bergslagens i Å Hr M. anför derur först hvad som i skrifvelsen förekommer rörande fördelarneaf jernvägar i allmädhet ur industriel synpunkt, hvilket eger sin riktighet, med den skilnad likväl, att då rikets ständer fäla om naturalsternas i förhållande till qvantiteten lågh lvärde., så har hr M. tyckt vara bättre att det icke Inämndes om qvantiteten, utan att man heldre borde förledas tro att det var fråga om ett i, allmänhet lägt värde, som borde upphjelpas. : Derefter förekommer: I Äfvenledes hafva rikets ständer funnit för kommunikatisnens förbättrande särdeles fördelaktigt att den vid 1848 ärs riksdag ifrägasatta jernväg emellan Örebro och Hult utsträckes till Köping, hvarigenom ch Jsammanbindning af rikets betydligare insjöar Wenero och Mälaren kan åvägabringas och dymedelst befordra en hastigare förbindelse mellan rikets 2:ne större städer Stockholm och Götheborg. Nu menar hr M. att. enär, på sätt han anfört, . ri: kets ständer först talat om den stora vigten för landet af jernvägars inrättande: och sedan såsom ett ytterlit gare skäl af mera tillfällig: natur,; som. gerna och vanligen plägar med hufvudmenisgen förenas genorå ordet Afvenledes,, då allt i hufvudsak redan blifvit anfördt, sä skulle detta utvisa och betyda, att riket ständer ansett frågan hufvudsakligen säsom en bergst lags-angelägenhet... Nu bär det likväl icke, bättre till än att allt. hvad rikets ständer: förut yttrat, sopå br M. nu velat citera till fördel för sina. åsigter; afser endast ,ett välordnadt jernvägssystemn i: allmänt bet och säledes inga krokiga vägar; samt, att vidare hr M. inflickat det: nyttiga och här eftektrika ordet näfvenledes,. i Rikets stånder hafva tvärtom i deras skrifvelse icke allenast i första rummet vid denna frågas afgörandel tagit i. betraktande den stora fördelen, att samman! binda de stora sjöarne och närma östra delen afriket till den vestra, utan. benämna äfven i.sammear deras skrifvelse denna jernvägsanläggning den i-säsmängå hänseenden riksvigtiga angelägenheten,, hvadan det torde gränsa till det otroliga att man skulle fördristå sig beskylla. rikets ständer att bafva, i likhet med styrelsen, velat befrämja krokiga vägar och göra allt! sammens till en bergslagsapgelägenhet. il Bondeständet hade verkligen skarpare! omdöme :än de andra stånden, emedan detta ständvafslog frågan)! hufvudsakligen af det skäl, att man hade att befaral: det saken ifrån en riksvigtig angelägenhet. skulle drillas till. en lokal fråga, för hvilken det vore orim: ligt att i 40 är beskatta. hela-landet.. j I öfrigt borde hr M. kunna påminna sig de smärre kartor öfver den :projekterade jernvägen, som eirkule: rade under sistlidne riksdag, och hurutedes man väl ansäg. ganska lyckligt för dessa provinser, att. det öfi verensstämde med rikets. bästa, der nedlägga den för: sta. .stamlinien för jernvägar, men.aldrig. hördes då ett ord. om: eller man kunde. föreställa sig: det hufvudbanan: skulle göras krokig för: enskildas skull. Magnaterna viste nog i hvilken vik de-skulleträfta sina vän: ner, och behöfde. följaktligen icke äfventyra sina fördelar på riksdagens ocean. : Denna vunnwerfarenbet bör icke gå förlorad utan det första som hädanefter bör iakttagas innan härnäst någon ständernas. garanti beviljas är, att få teränger undersökt, icke om jernväg der kan läggas, utän om jernväg der får anläggas oförryckt af de mäktige j landena, och om dessa täckas ätnöja sig med biba: nor. En splitter ny anledning till embetsresör.s Sedan hr M. slutat med sina. ohemulå beskyllnin: gar imot rikets ständer, uppdukas. återigen Kommittens probabilitetskalkyl öfver denblitvande inkomi sted. : Beständigt probabilitetskalkyler! Om styrelsen i allmänhet och hr.M. isynnerhet ville i likhet med hrr Remmer, Hahn och Tottie hälla sig vid jorden; efter det väl i alla fall är på den som Vägoch vattepbyggnader skola anläggas, så skulle alla. parter derpä vinna och hr M. visserligen icke minst. i Det medgifvandet br M. gör att genom den två: tredjedels mils långa kroken hvarje resande, som icke skailstanna i kroken, förlorar 20 minuters tid och 16 sk. bko i penningar, borde vara alldeles nog att öppna ögcenen på regeringen. Det torde gränsa. till det;.oerhörda, att en hufvudtrafik skall beläggas alldeles gagnlöst med en förhöjning af cirka 5 procent afgifter under everdeliga tider, för det att en bitrafik icke vill nöja sig med en bibana. Vore det5 procentypro anposså vore det ingenting att omtala. Men nu skall Avarje person och kvarje kolly för hvarje gäng hufvudbanan begagnas erlägga dessa 5 procent, hvilket inom kortgär till oerhörda summor. Det vore bäde förnuftigare och billigare, att anlägga hufvudt banan sä rät som terrängen medgifver, men läta afsifterne: erläggas efter den förhöjda beräkning, som om -bacan vore krokig, ända till dess med det sä unda erhällna kapital alla möjliga enskilda anspråk olefvo tillfredsställda med ett helt nät jernbanor öfrerbergslagen; hvarefter den stora trafiken kunde i iädersbefrias från den onödiga utgiften. Den stora rafiken hade redan vunnit i första hand tidsbesparinsen, och ägde dessutom alltid hoppet, att nägon gång lifva qvitt en onödig pålaga. Men det är icke. den så mycket ringaktadoe. transiotrafiken enssmt som sälunda beskattas, utan äfren 17,;:dedelar af den inre trafiken eller Bela linien öster m Svartå som vill ochbehöfrer uppnä lastageplats id Wenerm ) no ph Detta. är väl ett-tilltag, som;;om! nägonting borde tunna kallas, att lägga skatt och tunga på konun: sens undersäter, och som sädant straffas. Men innan n läsande allmänhet omildt Aömer; bör den utan vifvelstäga i-betraktande de sednast uttänkta skälen ör det stora böjningsarbetet. De äro tre och kunde l: örtjena -hvar sitt kapitel. Först menar hr M. att ufvudbanan . bör krökas, derför att bibanoräro så yra. Vidare att man icke skall spara åt jernvägsolagets entreprenör; samt ändtligen watt Öarlskogza ergslag. genom hufvudbanans böjning får förmånen At inom 3:nesär komna lätt till:jermvägtn.Om. det; första skälet skulle-hälla sfredk; sä vore det u följdriktigast att öfverallt dit man ville komma, i tället för att anlägga bibanor, kröka hufvudbanan. in hvar inser orimligheten häraf. Det andra skälet r mera talande och ins. angaf i sin förra uppsatts, tt det med en entreprenör formvidriga afslutandet af ontrakt om hela avlaggningens föllbordtande skule lifva en välkommen anledning förstyrelsen, att få ;rnvägen så krokig som möjligt; om ej till statens romma, eå ätiminstode till smäsingets hjettefröjå, medån alltid nägoa kunde komma att bita i gräset å kuppen. Om styrelsen i stället bemödade sig att älla hand öfver att ingen ONÖdig köstnad finge drabba lit